- om det allra mörkaste, om vad Platon sa om anonymitet, om att vi bör betrakta internet som en del av samhället och vad sker egentligen med de digitalt fostrade generationerna?
Tack för en väldigt bra text! Jag är glad att jag hittade hit då jag lär mig väldigt mycket från dig. Jag stör mig väldigt mycket på när folkvalda säger att techbolagen måste ta mer ansvar. Varför lägger man ansvaret på att fixa problemen med näthat på techbolagen?
Minns den tiden, när bloggandet tog fart i Sverige 2003-2004. Jag var nog själv en av dem som var alltför optimistisk inför webbens framväxt, det fanns en slags sanning kring det där som alla i bubblan slöt upp kring.
Optimismen var delvis grundad i verklighet – det var fantastiskt att så enkelt kunna skapa en egen plattform och nå ut till världen – men tron på att de goda krafterna mer eller mindre automatiskt skulle tränga undan de onda visade sig ju vara tvärfel. I realiteten är det tvärtom.
Ja, och den tiden förde med sig mycket gott. Jag älskade stämningen på vissa bloggar.
Det säger en del att tänka tillbaka på vilka attityder man hade då. Jag var en av dem som hade en mer negativ attityd, jag trodde att nätet skulle bli som människan; lika delar ont och gott. Man borde förmodligen ha begripit hur mörkt det skulle bli när de med mörka avsikter utnyttjade det?
Ja, verkligen. Själv blev jag nog varse först när Twitter tog fart och mörkret började breda ut sig. Anonymitet och gruppbeteende. Sen tycker jag att det började påverka samhällsdebatten (och utvecklingen) väldigt snabbt.
Tack för en väldigt bra text! Jag är glad att jag hittade hit då jag lär mig väldigt mycket från dig. Jag stör mig väldigt mycket på när folkvalda säger att techbolagen måste ta mer ansvar. Varför lägger man ansvaret på att fixa problemen med näthat på techbolagen?
Tack för du läste & för komplimang. Jag blev glad. Jag tror det måste till nån sorts tvingande nationell lagstiftning - men det verkar omöjligt.
Minns den tiden, när bloggandet tog fart i Sverige 2003-2004. Jag var nog själv en av dem som var alltför optimistisk inför webbens framväxt, det fanns en slags sanning kring det där som alla i bubblan slöt upp kring.
Optimismen var delvis grundad i verklighet – det var fantastiskt att så enkelt kunna skapa en egen plattform och nå ut till världen – men tron på att de goda krafterna mer eller mindre automatiskt skulle tränga undan de onda visade sig ju vara tvärfel. I realiteten är det tvärtom.
Ja, och den tiden förde med sig mycket gott. Jag älskade stämningen på vissa bloggar.
Det säger en del att tänka tillbaka på vilka attityder man hade då. Jag var en av dem som hade en mer negativ attityd, jag trodde att nätet skulle bli som människan; lika delar ont och gott. Man borde förmodligen ha begripit hur mörkt det skulle bli när de med mörka avsikter utnyttjade det?
Ja, verkligen. Själv blev jag nog varse först när Twitter tog fart och mörkret började breda ut sig. Anonymitet och gruppbeteende. Sen tycker jag att det började påverka samhällsdebatten (och utvecklingen) väldigt snabbt.
Välskrivet! Ett väldigt angeläget ämne.
Tack! :)