Trist, att saker ska psykologiseras och att vi älskar det.

Folk älskar att säga: Om det man inte kan tala om måste man tiga, och tro att det handlar om yttrandefrihet eller känslor.

Mina bästisar Wittgenstein och Russell gestaltade i Derek Jarmans film.

Med största respekt, eftersom Eva Ström är någon jag beundrar, vill jag komma med några påpekanden angående felaktigheter i den recension som Sydsvenskan kultur publicerat. Ström recenserar den danska poeten Signe Gjessings nya poesibok ”Tractatus philosophico-poeticus”.

Min kritik gäller Ströms utsagor om Ludwig Wittgensteins bok Tractatus logico-philosophicus, hon skriver saker som inte stämmer. Fel som möjligen inte är påhittade av Ström själv. Det finns yttranden om Wittgenstein och Tractatus som skapats av personer som inte förstår sig på ämnet analytisk filosofi, som andra sedan upprepar och plötsligt har man en myt.

Inte minst har dessa myter eldats på av Sten Anderssons olyckliga biografi om Wittgenstein, som recenseras här (min recension tycks försvunnen sedan HD-Sydsvenskan gjorde om sin hemsida?) – Sten Andersson fabulerar fritt om Wittgenstein och han begriper sig inte på filosofens intellektuella arbete.

Orsaken till att jag skriver dessa rader beror på att Wittgensteins språkfilosofi är intellektuellt förlösande och användbar och det är dåligt om folk håller på och upprepar de felaktigheter som tillbakavisats trots att de inte borde fått fäste från början.

Ström kallar Wittgensteins bok för kryptisk, orakelmässig och skriver att det var ”få – om ens någon – som helt förstod den.” Detta är exakt vad Sten Andersson skriver och det är fel. Orsaken till att Wittgenstein och boken fick sånt genomslag i 1920-talets akademiska värld, och framöver, är att den är klar om något komplicerat och därför fortsätter den fungera som en viktig grund inom språkfilosofin.

Så här skriver jag i min bok ”Varken offer eller bödel” om tillfället när Wittgenstein förstår hur språket och världen hänger ihop: ”Vid sin tjänstgöring på östfronten i första världskriget hör Wittgenstein talas om ett rättsfall i samband med en bilolycka där man medelst dockor och leksaksbilar i en modell av verkligheten rekonstruerat skeendet. Och voilá! Wittgensteins Heureka-ögonblick, ur vilket han rullar fram sin språkteori, infaller. Orden är liksom dockorna och bilarna symboler för en verklighet, de är inte vår existens men förmår skapa en teateruppsättning av den.”

När Ström skriver: ”I denna asketiskt stränga skrift [Tractataus] ville Wittgenstein dra en skarp gräns mellan det som är meningsfullt att yttra sig om och det som inte är det. Den kryptiska boken är avfattad i sju satser med underavdelningar och börjar med ’Världen är allt som är fallet’ och slutar med yttrandet: ’Om det man inte kan tala om måste man tiga” – är det inte helt korrekt.  

Wittgenstein är ointresserad av vad som är meningsfullt att tala om, hans undersökning är ontologisk; vilket språk som kan finnas och på vilket sätt det finns, hur värld och språk hänger ihop. Hans perspektiv är inte sociologiskt eller psykologiskt, han undersöker inte om man tiger om saker för att de är känsliga – man tiger för att man endast kan tala om det som det finns språk för. Ord uppstår utifrån ett visst förhållande mellan språk och värld, i förhållandet mellan verkligheten och rekonstruktionen av den som i exemplet ovan, från min bok.

Trist, att saker ska psykologiseras och att vi älskar det. Folk älskar att säga: Om det man inte kan tala om måste man tiga och tro det handlar om yttrandefrihet.

Om lejons eventuella tal har Wittgenstein sagt ”Om ett lejon kunde tala, skulle vi ändå inte förstått det”.

Där beskriver han detsamma, förhållandet mellan värld och språk. Om ett lejon talade svenska så skulle orden ha skapats ur den verklighet lejonet uppfattar, därför skulle vi inte förstå det.

Sten Andersson, och andra, har förvirrat detta och det är synd. Låt er inte skrämmas iväg från Tractatus som också fått rimliga anmärkningar, språkfilosofin har utvecklats sedan Wittgenstein, men Tractatus är ett härligt verk som låste upp en tung port till förståelsen om vad språk är och hur det bildas.