Absolut! Samhället skulle ordna sig efter människans nöd inte tvärtom. Det är grunden till samhällskontrakten. Varför skulle man bidra till ett samhälle om ses man bara som resurs (med början i barndom).
Det där är en mycket bra fråga! Säkert finns akademiska studier skrivna om det och beskrivningar av det, men själva boken om hur skolan gled över från ämneskunskaper till moralisk fostran är typ inte skriven. Jag upplever det som om det är som fisken i vattnet; folk i dag upplever det som naturligt och det enda möjliga? Viljan till det, hos vissa, har alltid funnits. Det började sippra in i slutet av 1900-talet, det har Ernest Gellner skrivit om: hur politiker allt mer började lova saker om skolan till väljare. Dvs. röstar ni på oss kommer skolan att leverera detta och detta. Strax innan 2000-talet bytte man styrsystem inom skolväsendet, från regelstyrning till målstyrning – och då började man önska vilken sorts människa man ville leverera via skolsystemet. Det blev kommunalisering, fragmentisering, och det var då som skrivningar i styrdokument började rikta in sig på hur eleven skulle bli: nyfiken, ihärdig, entreprenöriell, en demokratisk medborgare. Skolan blev liksom ett marknadstorg för idéer. Till exempel hänsyn mot klasskamrater på grund av att undervisningen måste fungera – det har alltid funnits och var mycket hårdare förr. Skolans trender just nu är inriktade på mående och det är väl för att det är pengar i det. Nu har vi att det ska undervisas i psykisk ohälsa och att det relationella är prioriterat. Från givandet av kunskap till formandet av människan. Märk väl att skolan alltid har velat forma människan, men kanske i större utsträckning genom givandet av kunskap och inte genom att beställa karaktärsdrag? Men, hade jag orkat hade jag skrivit den boken.
”Skolan ska alltså inte forma barnen efter sina egna politiska projekt, ideal eller framtidsvisioner utan skolans ansvar är att representera världen inför barnet sådan världen är: dess kunskaper, traditioner, språk, vetenskaper, konst och institutioner – och att återskapa detta är de nyas uppgift. Bra skola är därför till sin natur konservativ, menar Arendt, men den är det för att kommande generationer ska kunna förnya och återinspirera vår gemensamma värld.”
Ett väldigt välskrivet stycke! Instämmer till fullo.
Tack, jag försökte formulera det tydligt för det är ganska svårt att förstå. I vår tid handlar mycket av fostran om att försöka forma barnet till något vi anser att vi behöver. Oavsett om det är en karriär som ingenjör eller någon med mer empati - men det är inte rätt, vi har inte den rätten.
Håller med. Vi är präglade av ett underförstått instrumentellt förnuft, i alla möjliga sammanhang. Jag tänker på den kantianska idén om att inte betrakta andra människor som medel, utan som självändamål. Ett liknande synsätt hade även behövt anläggas i vår syn på naturen/klimatet.
Jag ryste, och ryser, över förslaget, citerar från SvD: "Erbjud en personlig mentor för varje elev. Det bör inte vara en betygsättande klasslärare, utan en oberoende kurator med tystnadsplikt. Dessa mentorer bör vara tränade i att vägleda en ung person genom livet och samtalen bör inte begränsas till skolarbetet."
Skrämmande med tanke på vad för slags människor det finns med påverkande agenda i sig, styrande krafter mm
Absolut! Samhället skulle ordna sig efter människans nöd inte tvärtom. Det är grunden till samhällskontrakten. Varför skulle man bidra till ett samhälle om ses man bara som resurs (med början i barndom).
Ja och det är även kontraproduktivt, menar Arendt, att försöka forma eleven till en resurs.
Så bra text. Var kan man läsa mer om värdegrundsbaserad skola och dess ursprung ?
Ja precis. Jag vet att jag gärna hade läst den!
Det där är en mycket bra fråga! Säkert finns akademiska studier skrivna om det och beskrivningar av det, men själva boken om hur skolan gled över från ämneskunskaper till moralisk fostran är typ inte skriven. Jag upplever det som om det är som fisken i vattnet; folk i dag upplever det som naturligt och det enda möjliga? Viljan till det, hos vissa, har alltid funnits. Det började sippra in i slutet av 1900-talet, det har Ernest Gellner skrivit om: hur politiker allt mer började lova saker om skolan till väljare. Dvs. röstar ni på oss kommer skolan att leverera detta och detta. Strax innan 2000-talet bytte man styrsystem inom skolväsendet, från regelstyrning till målstyrning – och då började man önska vilken sorts människa man ville leverera via skolsystemet. Det blev kommunalisering, fragmentisering, och det var då som skrivningar i styrdokument började rikta in sig på hur eleven skulle bli: nyfiken, ihärdig, entreprenöriell, en demokratisk medborgare. Skolan blev liksom ett marknadstorg för idéer. Till exempel hänsyn mot klasskamrater på grund av att undervisningen måste fungera – det har alltid funnits och var mycket hårdare förr. Skolans trender just nu är inriktade på mående och det är väl för att det är pengar i det. Nu har vi att det ska undervisas i psykisk ohälsa och att det relationella är prioriterat. Från givandet av kunskap till formandet av människan. Märk väl att skolan alltid har velat forma människan, men kanske i större utsträckning genom givandet av kunskap och inte genom att beställa karaktärsdrag? Men, hade jag orkat hade jag skrivit den boken.
Tack för en väldigt bra, intressant och viktig text ⭐️
Tack, Katarina!
”Skolan ska alltså inte forma barnen efter sina egna politiska projekt, ideal eller framtidsvisioner utan skolans ansvar är att representera världen inför barnet sådan världen är: dess kunskaper, traditioner, språk, vetenskaper, konst och institutioner – och att återskapa detta är de nyas uppgift. Bra skola är därför till sin natur konservativ, menar Arendt, men den är det för att kommande generationer ska kunna förnya och återinspirera vår gemensamma värld.”
Ett väldigt välskrivet stycke! Instämmer till fullo.
Tack, jag försökte formulera det tydligt för det är ganska svårt att förstå. I vår tid handlar mycket av fostran om att försöka forma barnet till något vi anser att vi behöver. Oavsett om det är en karriär som ingenjör eller någon med mer empati - men det är inte rätt, vi har inte den rätten.
Håller med. Vi är präglade av ett underförstått instrumentellt förnuft, i alla möjliga sammanhang. Jag tänker på den kantianska idén om att inte betrakta andra människor som medel, utan som självändamål. Ett liknande synsätt hade även behövt anläggas i vår syn på naturen/klimatet.
Mycket bra artikel.
Tack Lucas!
Mycket intressant läsning!
Jag ryste, och ryser, över förslaget, citerar från SvD: "Erbjud en personlig mentor för varje elev. Det bör inte vara en betygsättande klasslärare, utan en oberoende kurator med tystnadsplikt. Dessa mentorer bör vara tränade i att vägleda en ung person genom livet och samtalen bör inte begränsas till skolarbetet."
Skrämmande med tanke på vad för slags människor det finns med påverkande agenda i sig, styrande krafter mm