Nattlandia

– ett helt ovanligt bibliotek

Ett nattland

Kommunen där jag bor – Staffanstorp – har gjort något bra. Nämligen startat en biblioteksfilial på mitt område och den heter Nattlandia! På skylten som satts upp vid porten till biblioteket; som ligger intill torget på Jakriborg – står Nattlandia och ”underrubriken” I Den bevingade drömmen döpte jag natten till gryningens moder.

Känner ni igen det?

Nattlandia är ett diktverk av Maria Wine och underrubriken är sista strofen ur Utan längtan – inget liv, också en dikt av Wine och den är skriven i sin helhet på en av väggarna i kapprummet till biblioteket; med svarta bokstäver över lätta cirrusmoln. Det finns alltså en väggmålning i kapprummet med en himmel och dikten är skriven över himlen! Precis innanför kapprummet finns biblioteksreceptionen med det typ största trä-skrivbord jag har sett, som är byggt och till-sågat (förlåt för icke korrekt term när det gäller träarbete) efter det rätt lilla rummet.

Vi har ett stort bibliotek centralt i byn som är enastående och rejält och ligger i samma byggnad som byns högstadium men med fyrspårsbygget har liksom den delen av Hjärup där jag bor blivit mer otillgänglig i förhållande till där all service finns, särskilt för gruppen av barn som är stora nog att röra sig på egen hand men för små för att röra sig ända dit bort. Eftersom de bygger fler bostäder på vår sida antar jag att kommunen vill öka servicen här?

Nå, Nattlandia är inte som andra bibliotek och det är tack vare Leonard Severin som jag förstår det. Severin är en av två förvaltningsledare i Staffanstorp. Jag ringde honom och frågade om Nattlandia och han svarade som nedan:

Jag har sedan länge försökt ”sälja in” idéen om mindre bibliotek på fler ställen i kommunen och plötsligt lyckades jag få pengar för det, till och med bidrag till uppförandet eftersom Nattlandia är nästan helt inrett med återvunnet material och lokalen hade stått tom sedan länge. När vi började arbeta med det för typ fem år sedan märkte jag att många på kommunen förutsatte att Nattlandia skulle präglas av samma estetik och tankegångar som andra skolor/bibliotek/offentliga rum kännetecknats av de senaste tjugo åren. Typ ett slags digitek? För det är vad man tror att unga vill ha. Men jag ville göra något annat, detta var ett mindre kommun-projekt och jag kände att det fanns utrymme att försöka mig på något udda. Något med boken i centrum, något som värnar läsning, språk och fantasi och som helt fräckt utgår från vad bokälskare gillar.

Så jag bjöd kommunens bibliotekarier på middag hemma hos mig och min fru (min fru Helena arbetar som bibliotekarie i Löddeköpinge) och vi diskuterade fritt hur vårt drömbibliotek skulle vara och Nattlandia växte fram ur det samtalet. Vi var alla sådana barn som hängt på biblioteken när vi växte upp, och vi saknade den undflyende känslan som fanns förr; hängivenheten för berättelserna, språket och bilderna i kombination med att biblioteksrummet var liksom skyddat från världens larm? Samtidigt som det innehöll hela världen.

Därför tog vi det radikala beslutat att göra Nattlandia analogt, man lämnar sin mobil i ett skåp eller till bibliotekarien som kan ha den i en låda. Och bibliotekarien stämplar låneböckerna som lånas hem, vi plockade upp det analoga arkiv-system som vi hade innan digitaliseringen kom – så nu ger vi ungdomarna en bit historia också. Man kan såklart bara hämta sin telefon om man vill det men då får man gå ut och ringa och bibliotekarien i receptionen har en telefon man kan ringa in på.

Nattlandia är inriktat på poesi, science fiction, fantasy; serieböcker och konst- och fotoböcker. För barn och unga men också för vuxna. Jag frågade Severin om det.

Ja, det kan förändras över tid – bibliotekarierna får bestämma men vi beslöt att inte ha det vanliga utbudet av böcker utan ett som är dedikerat till ett mer sofistikerat språk och seende, men allt är på svenska; svensk litteratur eller översatt till svenska.

Helena, min fru, sa att hon var less på att vuxna klagar över barn och ungas intressen – hon tycker att vuxna slött upprepar att ungdomar numera har ”dopaminhjärnor” och bara vill läsa sånt de kan känna igen sig i och att de egentligen undviker läsning. Det är vuxnas fördomar, menar hon, och en nedlåtande syn på yngre personer. Skulle de senare generationerna vara de första som inte dras till berättelser, magi och språk, som inte intresserar sig för världen?

I alla fall består biblioteket av två större rum förutom receptionen. På Jakriborg är de nedre lokalerna i husen kring torget vigda åt annat än boende och de har stora fönster ut mot torget – det är en av dessa platser som har byggts om till Nattlandia. I det första rummet finns sex stora träbord, där kan man också kan sitta och göra läxor. Borden kommer från Torups slott, som har skänkt dem. Inredningen har gjorts av Karolina Quennerstedt från ”Paradis och återvinning” – hon köper, renoverar och säljer begagnad inredning från alla tider. Det ena rummet har ett mörkt trägolv och det andra har ett slags sten i pastellfärg som bränts på tegelbruket i Bara, det är rest-sten från tegeltillverkningen. Hyllorna är platsbyggda och går från golv till tak, det finns en stege man rätt enkelt kan föra fram och tillbaka längs hyllorna. I det inre rummet finns det flera öronlappsfåtöljer och soffor i grön och vinröd sammet och det finns två brasor i formen av lejongap som flyttats dit från ett äldre hus i kommunen och de har använts i vintras.  

Har du googlat under tiden du läst? Vill du besöka Nattlandia? Det finns inget sådant bibliotek: Jag hittade på det. Det finns inga förvaltningsledare i Staffanstorp, det finns bara utvecklingsledare. Jag gissar att den här sortens bibliotek skulle kunna betyda mycket långsiktigt för kommuninvånares språkutveckling – inte för att det är det viktiga – men ändå kan man inte skapa något som Nattlandia. Varför? Det kostar pengar? Ja, men det gör annat också, många läs-satsningar är till exempel pengar i sjön. Nej, jag tror det är fantasin som brister och Nattlandia hade åtminstone varit underbart.

Trevlig helg.

Er Jenny