Genom hat respektive dygd

- vill högern respektive vänstern utnyttja kulturen

Konsult tvättar bort icke önskvärda ord för att få en slät och blänkande yta.

Ni vet det nyliga debaclet angående Roald Dahls böcker? Förlaget ändrade vad de upplevde som stötande i författarens barn- och ungdomslitteratur. Beskrivningar av människor som fula eller tjocka togs bort, andra omarbetningar var mer bisarra och resultatet blev känslan av att vilja styra läsarnas tankar mot rätt värderingar.

Att göra så är i sig arrogant och revisionistiskt men orsaken till min särskilda olust kring slika ändringar just nu beror på två omständigheter. 

Den första är att de som vill ändra i verk, av olika genre, nästan alltid är fel personer att göra det. Ni vet fenomenet: Mobbaren som blir kamratstödjare. Oavsett om man vill hindra dragqueens från att läsa sagor eller stryka ordet skallig från litteratur är ens intresse inte kultur utan att man har preferenser för hur andra ska vara och gillar att läxa upp sin omgivning. Just de som inte är i kontakt med sina skuggjag känner sig kallade att slå ner på vad de upplever som till exempel degenererad konst.

Den andra omständigheten är att ändringarna i Dahls böcker har gjorts tillsammans med konsultfirman Inclusive Minds. Varför talas det inte mer om att ”goda värderingar” numera är big business som leder till pissiga värderingar? Ska cashen tas, för konsultfirman, måste något förändras och ska något förändras måste något klassas som fel. En lukrativ konsult-marknad leder till hastiga och långsökta reformer som riskerar att göra oss historielösa och dumma och som dessutom är en mörk underström i kulturkriget.

Till exempel befolkas skolväsendets inre marknad av konsulter redo att döma ut vad som vuxit fram under årtionden: Inom områden som lärmiljö (som de kallar det), hur vi ser på diagnoser och pedagogik, digitalisering eller diverse metoder för gott uppförande – är de ute efter att beskriva förändring som angelägen och brådskande och som av en slump arbetar de själva med att genomföra sådan omdaning av vad det nu kan vara.

Vad som driver utvecklingen är inte enbart att inre marknader har skapats inom snart sagt varje skattemedels-drivet område utan också att dessa områden (som skolan) har flyttat från en akademisk sfär till en kommersiell- och underhållningssfär. På så vis har man hängt av de akademiskt lagda, oavsett om de är akademiker eller inte; de med känsla för kultur hellre än förändring, för litteratur hellre än ideologi, de som inte drivs av ytlig moralism eller önskan om ”utveckling” på lösa boliner. Konsulter eller utbildare eller vad de kallar sig är inte sällan som vilka andra lättviktiga influensers som helst; det är toxisk positivitet; varning om fara samtidigt som det är tjofadderittan hej.

Alltså: personer utan intresse eller känsla för kultur vill utnyttja kulturen som medel för moralism eller förändring på oklar grund; på så vis kan man bli en framgångsrik populist eller en konsult med god timpeng och ett lätt arbete.

Vilja till makt går via hat hos högern (dragqueens ska fan inte läsa sagor för barn!) och via dygd hos vänstern (ingen ska bli ledsen eller kränkt av en saga!) – som George Orwell påpekade på 1940-talet. (Ja, inte det där om dragqueensen och sagorna då utan om hat respektive dygd.) Och där ligger också dagens konfliktlinjer i kulturkriget.

God tisdag, vänner, lycka till med middagen.

Jenny