Det är en märklig debatt. Att tillmäta ordet ”jag” sån betydelse att man diskvalificerar en text om det förekommer är dessutom debilt, och som du skriver snarast ett tecken på självupptagenhet hos läsaren.
Min egen uppfattning är att de bästa berättelserna, i betydelsen de berättelser som berör mig mest, alltid har ett element av autofiktion i sig. Nyligen läste jag till exempel den här fantastiska, av Annie Ernaux: https://www.newyorker.com/magazine/2022/11/14/returns
Jag vet precis vad du menar, det är en känsla av trovärdighet man är ute efter; vad som är motsatsen till ett slags tomhet? Ett slags tomhet som kan finnas i alla sorters texter. Tack för tips, den ska jag kolla in.
Det är en märklig debatt. Att tillmäta ordet ”jag” sån betydelse att man diskvalificerar en text om det förekommer är dessutom debilt, och som du skriver snarast ett tecken på självupptagenhet hos läsaren.
Min egen uppfattning är att de bästa berättelserna, i betydelsen de berättelser som berör mig mest, alltid har ett element av autofiktion i sig. Nyligen läste jag till exempel den här fantastiska, av Annie Ernaux: https://www.newyorker.com/magazine/2022/11/14/returns
Jag vet precis vad du menar, det är en känsla av trovärdighet man är ute efter; vad som är motsatsen till ett slags tomhet? Ett slags tomhet som kan finnas i alla sorters texter. Tack för tips, den ska jag kolla in.