Tack för en givande text! Man kan också tillägga att föreställningen om att vi historiskt sett föder färre barn än någonsin, är ett relativt och ganska problematiskt uttalande. Barnafödandet per familj började sjunka redan under 1800-talet. Idén att det varit normalt att få 15 barn per familj och liknande är en efterhands-konstruktion. Likaså var babyboomen en anomali ur ett historiskt perspektiv.
Det ska bli intressant att följa utvecklingen i Kina och Japan de kommande decennierna. Där har ju den demografiska kullerbyttan redan börjat, utan att det drabbat någon av ekonomierna negativt (om man nu ska använda den trubbiga måttstocken).
Intressant är även att födelsetalen bland invandrare sjunker efter bara en generation i Sverige (och andra Västländer). Globalt sett är Afrika den enda kontinent med befolkningstillväxt, men det lär också mattas av de kommande decennierna.
Tack! Och tack för din initierade kommentar. Ja, eller hur. När jag släktforskar är det vanliga, i en fattig släkt, att man får 4-5 barn & 2-3 överlever. Rätt många gifter sig sent eller nån av makarna dör i förtid. När min dotter var ihop med en adlig kille såg jag hans släktträd. Där var det rätt annorlunda. Där gifte man sig tidigt helt enkelt för att döttrarna giftes bort i tonåren. Men, så var det inte alls i vanliga familjer.
Ja, barnafödande kan ju variera beroende på den samhälleliga kontexten.
Jag kan verkligen rekommendera en intressant bok i ämnet: ”How to be childless” av Rachel Chrastil. Som förälder blev jag lite provocerad av titeln inledningsvis, men boken behandlar fakta och filosofi kring barnlöshet på ett väldigt intressant sätt (håller på att skriva en essä om just det här ämnet som jag hoppas publicera innan årets utgång).
Någon, minns ej vem, sa angående detta ämne ”kvinnor vill ge barn de bästa möjligheterna, och just DÄRFÖR väljer de att inte föda några.” Att fokusera på att vara fler trygga vuxna till de barn som redan fötts, det resonerade mycket med mig 💜
Tack för en givande text! Man kan också tillägga att föreställningen om att vi historiskt sett föder färre barn än någonsin, är ett relativt och ganska problematiskt uttalande. Barnafödandet per familj började sjunka redan under 1800-talet. Idén att det varit normalt att få 15 barn per familj och liknande är en efterhands-konstruktion. Likaså var babyboomen en anomali ur ett historiskt perspektiv.
Det ska bli intressant att följa utvecklingen i Kina och Japan de kommande decennierna. Där har ju den demografiska kullerbyttan redan börjat, utan att det drabbat någon av ekonomierna negativt (om man nu ska använda den trubbiga måttstocken).
Intressant är även att födelsetalen bland invandrare sjunker efter bara en generation i Sverige (och andra Västländer). Globalt sett är Afrika den enda kontinent med befolkningstillväxt, men det lär också mattas av de kommande decennierna.
Tack! Och tack för din initierade kommentar. Ja, eller hur. När jag släktforskar är det vanliga, i en fattig släkt, att man får 4-5 barn & 2-3 överlever. Rätt många gifter sig sent eller nån av makarna dör i förtid. När min dotter var ihop med en adlig kille såg jag hans släktträd. Där var det rätt annorlunda. Där gifte man sig tidigt helt enkelt för att döttrarna giftes bort i tonåren. Men, så var det inte alls i vanliga familjer.
Ja, barnafödande kan ju variera beroende på den samhälleliga kontexten.
Jag kan verkligen rekommendera en intressant bok i ämnet: ”How to be childless” av Rachel Chrastil. Som förälder blev jag lite provocerad av titeln inledningsvis, men boken behandlar fakta och filosofi kring barnlöshet på ett väldigt intressant sätt (håller på att skriva en essä om just det här ämnet som jag hoppas publicera innan årets utgång).
Vad roligt att läsa något så tydligt och klartänkt!
Tack!
Tack för den … precis så är det
Tack, Sara!
Tack för denna text!
Någon, minns ej vem, sa angående detta ämne ”kvinnor vill ge barn de bästa möjligheterna, och just DÄRFÖR väljer de att inte föda några.” Att fokusera på att vara fler trygga vuxna till de barn som redan fötts, det resonerade mycket med mig 💜
Tack! Men eller hur. Otroligt bra sagt.
Hejdundrande essä! Tack.