Vill och kan skolministern ta itu med koncernskolorna?

Del 3A: Utbildningsdepartementet och skolmarknaden – vad händer?

Från The Guardian

Hejsan, godmorgon, hur är det? Bra hoppas jag.

Vi kan väl kalla denna text 3A? Första kapitlet av tredje delen, om vårt nuvarande Utbildningsdepartement.

Här finns ettan och här finns tvåan.

Häromdagen fanns en ganska lång artikel i The Guardian om att skolminister Edholm önskar skärpa upp friskolorna. Förmodligen är den texten en dröm för Tidöregeringen: Här är det hårda tag – vi låter inte bolag missköta skolan och tjäna pengar på det utan tänker se till att de sköter sig. Liberalerna på Utbildningsdepartementet vill profilera sig som 1) hårda men rättvisa mot marknadsskolan och 2) det parti (som till skillnad från sossarna) agerar mot korruption inom skolan. Men för den som vet lite mer om svensk skolpolitik och vilken sorts politiker Edholm varit är det lol och artikeln rätt befängd.

Sedan Lotta Edholm dyker upp i svensk politik, som ordförande i Folkpartiets ungdomsförbund 1989, har en av hennes hjärtefrågor varit privatiseringar av välfärden; utförsäljning för att få till konkurrens och valfrihet. Förvisso låg detta i tiden, bland politiker, men Edholm är någon som tidigt är med i olika konstellationer av politik och näringsliv och som praktiskt genomför denna politiska vilja.

Hon är sååååå okritisk till välfärdsbolagens vinster, och så ovillig att som politiker att lägga sig i dessa, att hon 2015 (som jag minns) gör en valaffisch som nedan.

Välfärdsprivatiseringar har också varit Edholms privata yrkeskarriär, den hon haft mellan politikeruppdrag, Edholm har varit delägare i en public affairs-byrå som sysslar med välfärdsupphandling och har haft styrelseuppdrag i en skolkoncern och hon var tidigare gift med Lars Leijonborg som varit ordförande för Friskolornas riksförbund och som sagt de mest hårresande saker för att försvara skolkoncerner. (Vilket förstås inte ska ligga Edholm i fatet.)

Men jag tror att utsikten från Utbildningsdepartementet är en annan – än den hon haft tidigare; att därifrån syns problemen mer. Matchningen på arbetsmarknaden blir svårare när elever är kunder inom skolväsendet och hoten mot Sverige som kunskapsnation och meritokrati blir förmodligen tydligare? När Edholm säger ”vi har varit naiva” tror jag hon menar det men för att åtgärda problemen hade hon behövt göra upp med vad hon sysslat med under hela sin politiska karriär?

Och, vilket gör artikeln i The Guardian riktigt konstig, de förslag som sossarna la utifrån Åstrandsutredningen (som jag skriver om här) är mer träffsäkra för att komma åt vad Edholm nu säger sig vilja komma åt med vinstutredningen (som förvisso är en hon ärvde av förra regeringen men som hon bytt utredare för och har gjort ett tillägg till). Liberalerna röstade inte bara nej till förslagen från Åstrandsutredningen utan tycktes anse dem löjliga? och en del av staben på Utbildningsdepartementet kommer från friskolvärlden medan andra är stjärnögda inför den. Och skolkoncernernas representanter verkar inte oroliga, tvärtom, och när man ser förslagen förstår man att det ska bli svårare för mindre och stiftelsedrivna skolor att etablera sig vilket stärker koncernerna.

Edholm har gjort andra utspel, kommit med fler direktiv och utredningar, mycket som jag gillar; satsningar på böcker hellre än skärmar i skolan, fokus på kunskap och direktundervisning – sådant som borde vara självklarheter (det är vad skola är) men som i vårt marknadiserade och fragmentiserade skolväsende i allt från drift till pedagogik inte är självklart. Därför kan skolpolitiker igen och igen göra karriär genom att lova att göra skola av skolan men Utbildningsdepartementet har inte den makt över skolväsendet de låtsas att de har.

Skolväsendet är utsålt, decentraliserat och målstyrt och för att det ska fungera väl måste det vara ägt och förvaltat av svenska folket, centraliserat och verksamhetsstyrt.

Ett exempel: Nedan ser ni en twitter-konversation mellan mig och Christian Brundu – han var då var politiskt sakkunnig hos utbildningsminister Mats Persson. Nu är han politiskt sakkunnig hos Johan Pehrson. För, det där befarar jag är talande; man slår på stora trumman angående vad man tänker göra men när någon frågar efter något konkret beskriver man en tumme? Böter, som redan finns, ska komma snabbare?

Jag önskar jag kunde erbjuda en något tydligare skärmdump av denna konversation men som ni vet är mitt konto på X avstängt.

Alla som vet något om hur kontroll och böter, för misskötsel inom skolan, sätts och utkrävs förstår hur svårt det är att använda böter som skarpt medel för snabb och effektiv kontroll. Det måste finnas en rättssäker process och i den processen är externa granskare skyldiga att undersöka vad som skett för att bötfälla. Böter ska inte sättas på lösa boliner, det är ett trubbigt verktyg för långsiktigt god skola som kräver en utbyggd kontrollapparat (kostar pengar) och skolornas böter tas från skolpengen vilket drabbar eleverna; lilla Lisa blir den som i praktiken betalar.

De som inte bara skapat problemen med den privatiserade skolan utan som liksom är den, har inlett privatiseringsprocessen och uppbär den, kan de också åtgärda problemen men den?

Man - läs jag - vill gärna se lite mer bevis på det innan jag tror det.  

Hej, så länge. Ha en fin vecka.

*****

Stötta gärna mitt arbete genom att bli betalande prenumerant så jag kan fortsätta skriva på Sfären. Ni fattar inte hur mycket den stöttningen betyder.