Tripprapport #1
- negativa, neutrala och positiva effekter vid mikrodosering av psilocybin
Ärligt, hur svårt är det inte att vara seriöst introspektiv? Att analysera sig själv, sitt sinne och sina känslor. Hjärnan – ens personlighet finns i de där specifika vindlingarna – det är så mycket med den och ens fördomar och ursäkter är i spel också när man medvetet försöker nå bakom dessa. Och det är inte heller svårt att suggerera sig själv, leda sig, låta ett narrativ som ger tröst styra en – låta vilja hellre än sanning avgöra.
Människan är en lök eller ett kålhuvud med lager på lager. (Det där användes som förolämpning när jag var barn, folk hade ett så märgfullt språk förr! Pappa kunde säga att nån var ”lapp på lapp men ingen kärna” och kalla den ”kålhue”.) Men, så menar jag inte nu – utan att vi är i lager, härvor av tankar, känslor och biologisk verklighet.
Förstås är en av mina favorit-teorier att folk psykologiserar för mycket och bortser från materiella omständigheter i för stor utsträckning. I det där manuset jag skrev om här: om Dagerman, Hyde och Carter – som tog livet av sig vid 32, vid efterforskningar förstod jag att deras nedgång började på grund av skörhet för psykiskt lidande, som blev psykiskt lidande, men snart avgjorde den materiella verkligheten: Försörjning, jobb, relationer –– vad ett liv är – allt brakade samman. De själva klarade inte att klara sina liv.