Tycker att utställningens vinst är att få se föremålen samlade men ytterst förvånad över de många sakfel ( slarv) som fanns. Själva inledningen och presentationerna av gruppens medlemmar - där många viktiga personer saknades- såg ut som ett hafsigt uppklistrat gymnasiesrbete. Slentrianmässiga epitet klistrades på gruppens medlemmar vilket är särskilt ironiskt med tanke på att det var just det de värjde dig mot; homo- bi- pan? Det var vänskap och kärlek i centrum och tankens frihet omsatt i praktiken. Nä, efter att ha ägnat ett liv åt V Woolf var jag besviken.
Tack för kunnig och initierad kommentar. I min familj är vi mer eller mindre Woolf-fanatiker, min son målade sitt rum i den gröna som Woolf hade i sitt vardagrum och som också gick igen i utställningen.
Jag tänkte på vad du skriver när jag såg utställningen. Men jag ursäktade det med att det var ett urval eftersom de inte kan ha med alla? Förgreningarna och antalet personer blev så många under årtionden. Och, att det var slarvigt, jämför du inte då med de utställningshallar som har större resurser.
När det gällde det viktiga, att tvinga in dem i en modern diskurs - upplevde jag det som om det fanns en konflikt mellan kuratorn som gjort utställningen och muséets ledning. Kuratorn pratade inte alls så, hon använde inte den moderna diskursen kring Hbtqi men det gjorde muséets chef på ett rätt tontigt vis. När jag var där vid invigningen. Och, ja, det var förminskande. Jag blev också ledsen för jag tänkte att vi kanske inte klarar att begripa den sortens frihet och kärlek som de representerade?
När jag säger slarvigt tänker jag på själva anslaget, inledningen som inte alls har att gör med resurser utan brist på omsorg. ( Försökte länka ett foto för att exemplifiera men lyckades inte, det kanske inte går här bland kommentarerna). När det gäller felaktigheter var det pinsamma saker som dödstalsår, titlar, utgivni gdpr av böcker, felaktiga smh etc. Jag påpekade detta vid mitt första besök men men inte heller vid mitt andra besök hade man brytt sig om att ändra. Då blir man ledsen.
Jag tror att man rider på den stora vågen av Woolf/Bloomsburyintresse och vill vara populärt tillgängliga och så struntar man i faktakoll. Det är ju ändå bara ” akademiskt”. Det rör sig verkligen inte om bristande resurser. Jmfr den tidigare utställningen om Sofonisba Anguissola!
Tycker att utställningens vinst är att få se föremålen samlade men ytterst förvånad över de många sakfel ( slarv) som fanns. Själva inledningen och presentationerna av gruppens medlemmar - där många viktiga personer saknades- såg ut som ett hafsigt uppklistrat gymnasiesrbete. Slentrianmässiga epitet klistrades på gruppens medlemmar vilket är särskilt ironiskt med tanke på att det var just det de värjde dig mot; homo- bi- pan? Det var vänskap och kärlek i centrum och tankens frihet omsatt i praktiken. Nä, efter att ha ägnat ett liv åt V Woolf var jag besviken.
Tack för kunnig och initierad kommentar. I min familj är vi mer eller mindre Woolf-fanatiker, min son målade sitt rum i den gröna som Woolf hade i sitt vardagrum och som också gick igen i utställningen.
Jag tänkte på vad du skriver när jag såg utställningen. Men jag ursäktade det med att det var ett urval eftersom de inte kan ha med alla? Förgreningarna och antalet personer blev så många under årtionden. Och, att det var slarvigt, jämför du inte då med de utställningshallar som har större resurser.
När det gällde det viktiga, att tvinga in dem i en modern diskurs - upplevde jag det som om det fanns en konflikt mellan kuratorn som gjort utställningen och muséets ledning. Kuratorn pratade inte alls så, hon använde inte den moderna diskursen kring Hbtqi men det gjorde muséets chef på ett rätt tontigt vis. När jag var där vid invigningen. Och, ja, det var förminskande. Jag blev också ledsen för jag tänkte att vi kanske inte klarar att begripa den sortens frihet och kärlek som de representerade?
Åter tack för kommentar!
När jag säger slarvigt tänker jag på själva anslaget, inledningen som inte alls har att gör med resurser utan brist på omsorg. ( Försökte länka ett foto för att exemplifiera men lyckades inte, det kanske inte går här bland kommentarerna). När det gäller felaktigheter var det pinsamma saker som dödstalsår, titlar, utgivni gdpr av böcker, felaktiga smh etc. Jag påpekade detta vid mitt första besök men men inte heller vid mitt andra besök hade man brytt sig om att ändra. Då blir man ledsen.
Jag tror att man rider på den stora vågen av Woolf/Bloomsburyintresse och vill vara populärt tillgängliga och så struntar man i faktakoll. Det är ju ändå bara ” akademiskt”. Det rör sig verkligen inte om bristande resurser. Jmfr den tidigare utställningen om Sofonisba Anguissola!