Sluta slösa pengar på lärmiljöer

- de är dåliga för barn

Hej allihop!

Jag måste få adressera lärmiljöer! Idag blev jag varse att skolministern avsatt särskilda pengar för lärmiljöer, pengarna ingår i en större satsning för elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Den fjärde april meddelade Utbildningsdepartementet att man i vårändringsbudgeten för 2023 föreslår att 27, 5 miljoner satsas på förstärkt stöd och kompetensutveckling inom det specialpedagogiska området och att en stor del av pengarna ska användas ”för att inrätta eller utveckla anpassade lärmiljöer”. Som jag förstår finns redan stålars att söka för detta ändamål men den potten blir nu större.

Skärmdump från en googling av lärmiljö + grundskola. Lärmiljö-miljöer är ofta torftiga och inte alls (som det är tänkt) bra för npf-elever.

Visst, det är pyttiga pengar om man slår ut det på alla skolor MEN ”lärmiljö-konceptet” är ett slags lurendrejeri – ett sätt att få skolor att betala för vad som är i bästa fall meningslöst och i värsta fall dåligt för elever och bör därför inte få några pengar alls. Vilket jag skrev om i en text för Helsingborgs Dagblad sedan en ny skola i Ängelholm satsat på att göra om hela skolan utifrån lärmiljökoncept.

En googling av npf + lärmiljö. Lärmiljöer är, paradoxalt nog, mer röriga och svåra att navigera för barn än det traditionella klassrummet.

Lärmiljö är ännu ett område man försöker klä i vetenskap, något som ska förbättra skolan, men som i själva verket är motsatsen till vetenskap. Ibland är det till och med så dumt att man gör om klassrummen till en hela havet stormar-miljö och sen måste man köpa in en massa grejer som skyddar barn med särskilda problem från stöket och ljudnivån i sådana klassrum. Ofta inreder man med icke hållbara material som åldras snabbt men är särskilt dyra, eftersom de ska vara designade av experter, och det är ofta riskkapitalbolag som både säljer dessa produkter och som har skapat en efterfrågan på dem genom lobbying och konsulter.

Alltså, det är jobbigt läsa en artikel som kommer i en substack-text men nedan följer min text om Villanskolan i Ängelholm som inretts enligt lärmiljö-idéer.

ARTIKEL: OLIKA BARN LÄR SIG INTE OLIKA BRA I OLIKA MÖBLER

Googling på Villanskolan i Ängelholm. De flesta av dessa bilder är säljbilder från Lekolar, som producerar lärmiljö-inredning. Tredje bilden från vänster i översta raden är äkta och tagen av en bildjournalist på HD.

Varför? Frågar jag mig när jag läser om hur Villanskolan i Ängelholm inretts på ett ”nytt” vis. Under rubriken ”Nybyggd skola provar nya grepp i klassrummen” (HD, 4/1) beskrivs hur det knappt finns bord eller vanliga stolar för eleverna utan istället har man ”en halvrund soffa, pallar, puffar och andra alternativa sittplatser”.

Rektor Maria Engdahl säger: ”Alla elever kommer inte att ha en egen plats, men det finns plats för alla. De kommer att få prova sig fram vilken lärmiljö som passar dem bäst.”

Varför? Detta är inte modernt utan daterat, har prövats många gånger i Sverige med dåligt resultat till långsiktigt högre kostnader. Sedan länge har diverse människor som inte förstår sig på undervisning haft idéer om att man ska ta bort klassrummets särart och förvandla det till nåt sorts allrum, liknande de som finns på fritids eller under rasten.

Försöksprojektet ”Skola 2000” var just det här, från slutet av 1980-talet och framåt inreddes flertalet skolor med öppen planlösning, soffor, mjuka mötesplatser och avkopplande hörnor. Grundskolan Färila i Hälsingland blev det mest påkostade försöket, Sveriges dyraste skolprojekt nånsin och den första en-till-en-satsningen (en dator per elev). Man tvingades till sist motvilligt avbryta det, trots att antalet behöriga elever till gymnasiet sjönk som en sten ville de ansvariga först inte acceptera fiaskot.

Så varför vill Villanskolan i Ängelholm upprepa detta försök med aktivitetsbaserade (som detta kallas) arbets- och skolmiljöer? Trots att man vet att de är stressiga och kontraproduktiva för både barn och vuxna?

Jo, några av de marknader som finns inom välfärdsområdet är skapade och upprätthållna. Inte av efterfrågan, så kallade pull-faktorer, utan av push-faktorer där företag har medel och metoder för att trycka in sin vara. Det kan handla om skev marknadsföring eller ”bara” att man har goda kontakter med de som köper. Så kan välfärdsföretagen kicka igång en kommers som endast de själva tjänar på.

Särskilt den utbildningsteknologiska branschen har skapat en konstgjord efterfrågan. Det är därför det i svenska klassrum kan finnas icke fungerande teknik för en förmögenhet men inte en spänn till analoga läromedel.

Lärmiljö-marknaden som säljer inredning som påstås bygga på ny forskning är just en sådan här push-marknad. Ordet lärmiljö innebär att olika elever lär sig olika bra i olika möbler och det är besläktat med ordet lärstilar som betyder att olika barn lär via olika sinnen. Båda begreppen är larv, så kallade neuro-myter, och om lärare tror på dem och utvecklar föreställningar (ibland fördomar) om elever kan det hämma inlärningen.

I fallet med Villanskolan i Ängelholm handlar det om företaget Lekolar som ägs av det schweiziska riskkapitalbolaget Interogo Holding. Argumenten bygger ofta på en framtids-ideologi; barn ska utveckla framtidsförmågor som att vara anpassningsbar, att kunna navigera självständigt och vara nyskapande – vilket man tror tränas i lärmiljöer som till exempel kräver av eleven att hen själv måste avgöra var hen trivs under lektionen.

Det här är ett nonsens som har vissa likheter med signaturlära, en antivetenskaplig teori inom medicinen; antagandet om att hjärtformade blommor var verksamma mot hjärtproblem och så vidare. Lärmiljöideologin utgår från att flexibla klassrum ger flexibla elever och tvärtom, att elever som sitter stilla i sin bänk smittas av konformism och fantasilöshet.

Vi människor är benägna att tycka att ”lika för lika” verkar logiskt. I stället för att ta del av data som bygger upp mekanistisk förståelse utvecklar vi felaktiga föreställningar genom att tillämpa ett slags naiv empirism där långtgående slutsatser utvinns ur ytliga kännetecken.

Klassrumsmiljöer behöver inte experimentell innovation utan insikter om hur man förvaltar och förbättrar det som fungerar. Barn frodas i studiemiljö som stöttar koncentration, minimerar konfliktytor och ger lärare och skolpersonal översikt: Att klassrummets särart förstärks, helt enkelt.

Själv studerade jag i samma vackra skolmiljö som min mor med samma träbänkar, i vilka man hade sina grejer, skolgården inbjöd till lek och spring men klassrummet hade ett värdigt lugn för studier och samtal. Ett välfärdsföretag som Lekolar har inget intresse av ett klassiskt inrett klassrum i gedigna material och att samma bänkar används i generationer, de har intresse av förändring.

Under de senaste cirka 20-30 åren har skolväsendet flyttat från samhällets akademiska sfär till en sfär av underhållning och kommers. Många skolpolitiker, skolledare och beslutsfattare har glidit med till kommers- och underhållningssfären, där befinner de sig i sällskap av försäljare, entreprenörs-kultister och pseudointellektuella medan kritiker och seriösa analytiker återfinns i den akademiska sfären. På så vis hålls skolväsendet kvar i en destruktiv förnyelse-loop.

Tänk att vara barn och komma till skolan varje morgon och behöva erövra sitt utrymme. Vissa platser kommer att vara mer populära och vem ska sitta med vem? Sociala hierarkier förstärks, den utsatthet som kan finnas på raster riskerar att finnas med under hela skoldagen.

Individualisering är något som skrivits in i skolplaner i modern tid men hellre än att skapa plats för varje specifikt barn där vuxna tar ansvar och säger: Här finns plats för just dig, välkommen! så sker en låtsas-individualisering där barnet ska avgöra om det lär sig bäst i en soffa eller med lurar bakom en skärm.

Elever, skolpersonal och skattebetalare har inget att tjäna på att klassrum blir mer lika nåt sorts vardagsrum – det är det bara lärmiljöbolagen som har.

Jenny Maria Nilsson

*****

Stötta gärna mitt skrivande på Sfären genom att bli prenumerant. Betalande läsare är det enda som gör att jag har möjlighet att skriva här. Tack!