Så blev jag expert på Les Murray och Ciaran Carson

Mina favoritböcker av respektive författare. Men, nej, sedan ändrade jag mig. Alltid när jag utnämnt en favoritbok, ändrar jag mig. Belfast Confetti, av Carson, är också bra och Fredy Neptune av Murray.

Vad är det för språk? Vilken energi har frambringat denna poesi? Till vems eller vads ära är den skriven? I fallet med Les Murray – vinnare av Nobelpriset i litteratur år 2014 – vet vi, sedan decennier har dedikationen i hans böcker varit: Till Guds ära; tre ord som öppnar dörren till Murrays verk men det är inte enkelt, kanske är det inte ens en dörr utan mer av en fallucka?

Vad i helvete menar hon, tänker ni säkert?! Inte fick Les Murray Nobelpriset år 2014? Nej, men det finns hel- och halvfärdiga understreckare, essäer och artiklar lite varstans skrivna om de som är sannolika namn för priset eftersom tidningarna vill ha ut material om vinnaren så fort de kan. Lite samma som med nekrologer angående de man vet ”väl måste dö snart?!”

Säkert finns det sådana om Jon Fosse, och inledningen ni läste är början på en understreckare jag skrev utifall att den australiensiske poeten Les Murray skulle få priset.

Jag började skriva i tidningar för att försörja mig och körde till en början strategin att inte tacka nej till betalda uppdrag. Min känsla är liksom ändå alltid att jag inte kan så mycket om ett område, oavsett hur mycket jag kan, och behöver jag läsa in mig gör jag det.

Många på kultursidorna är litteraturvetare, det är inte jag, och de författare och poeter jag visste något om var oftast döda eller otänkbara för ett Nobelpris. Men när en redaktör bad mig lista författare jag kände till särskilt väl, inför priset, ville jag inte skriva ingen och eftersom jag just då läste Les Murray (som var en kandidat till Nobelpriset) sa jag han.

Och när någon omkring denna tid bad mig tippa nobelpristagare svarade jag den irländske diktaren Ciaran Carson för jag läste honom just då och älskade en av hans dikter, och han var absolut inte aktuell eller nämnd i  förhandsspekulationerna, så då blev det lite variation på förslagen på kultursidan tänkte jag och kanske nån plockar upp honom? Han är superbra.

Sen fick jag panik, för tänk om nån tror jag är expert på Les och Ciaran? För att slippa skämmas läste jag all deras litteratur som jag kunde lägga vantarna på och höll mig uppdaterad om dem.

De blev som ett par för mig, ett poet-gubbe-par; en från bushen i Australien och en från Belfast och de skrev om just det; sina platser och fick mig att tänka på mina platser.

Sen dog båda två 2019 och jag började skriva en essä med rubriken ”Två poetgubbar har dött” som jag nog slarvat bort? Jag behövde inte tänka på dem längre men då var det för sent.

Ha en superfin torsdag. Eller som Ciaran Carson skrev: Almost dead yesterday, maybe dead tomorrow, but alive, gloriously alive, today.

Kram, Jenny.