Om det är fel att kasta barn i fängelse ...
- är det väl värre att kasta dem åt vargarna?
Det irriterade mig att folk upprördes så till den grad … av att slänga barn i fängelse, när vi som samhälle sedan årtionden har placerat dem i kriminellas vård på privata HVB- eller SiS-hem. Det irriterade mig att vi betraktade just fängelse för barn som något ett civiliserat samhälle inte kan tillåta sig när vi sedan länge hjälpt kriminella att få tillgång till sårbara ungdomar. Reaktionerna tycktes mig grundade i moralpanik och den paniken handlar mer om majoritetssamhällets självbild än om omsorg om dessa barn.
Så jag skrev om det. Texten publicerades för ett tag sedan på Sydsvenskan och alla texter som är köpta av uppdragsgivare är bakom betalvägg på Sfären - för jag vill inte konkurrera med en gratisversion med min uppdragsgivare.
Vill du stötta mitt skrivande kan du prenumerera på Sfären eller swisha 1231734409. Tack för att du läser.
✍︎ ✍︎ ✍︎ ✍︎ ✍︎ ✍︎ ✍︎ ✍︎ ✍︎ ✍︎
2015 granskade Uppdrag granskning HVB-hemmet Ersta flickhem. Omhändertagna flickor med självskadebeteende och ibland missbruksproblematik sålde sex från detta hem tänkt att skydda och vårda dem; torskarna cirklade runt Ersta i sina bilar och plockade upp flickorna på en parkering.
Den där bilden sökte mig: Hur män som finns bland oss kör runt i sina bilar kring HVB-hem – dit flickor kunde vara tvångsomhändertagna, för att komma åt att ha sex med dessa fysiskt och psykiskt sköra barn. Är inte det helvetet? Ett uråldrigt armod, ett mörker; där samhällets mest sårbara utnyttjas utan att varken folkhem, välfärd eller moderniteten kan rå på det.
Jag begriper att problematiken är komplicerad men det borde inte vara så helvetiskt, så ofta. I årtionden har vi hört om barn som far illa på HVB- och SIS-hem; vårdinrättningar som ibland tycks göra motsatsen till att hjälpa, skydda och vårda och sedan hösten 2024 har IVO stängt över 30 HVB-hem men det tar aldrig slut?
En annan helvetisk bild som söker mig är uppgiften om att gängkriminella försöker komma åt funktionsnedsatta barn, hänger utanför anpassade skolor och lockar eleverna med gemenskap för att få dem att begå brott. Vi ondgör oss över hur samhällets olycksbarn behandlades förr men får inte detta Charles Dickens beskrivningar av fattig-London att framstå som sympatiska miljöer?
Det irriterade mig att folk upprördes så till den grad … av att slänga barn i fängelse, när vi som samhälle sedan årtionden har placerat dem i kriminellas vård på privata HVB- eller SiS-hem. Det irriterade mig att vi betraktade just fängelse för barn som något ett civiliserat samhälle inte kan tillåta sig när vi sedan länge hjälpt kriminella att få tillgång till sårbara ungdomar. Reaktionerna tycktes mig grundade i moralpanik och den paniken handlar mer om majoritetssamhällets självbild än om omsorg om dessa barn.
Så jag skrev om det. Texten publicerades för ett tag sedan på Sydsvenskan och alla texter som är köpta av uppdragsgivare är bakom betalvägg på Sfären - för jag vill inte konkurrera med en gratisversion med min uppdragsgivare.
Vill du stötta mitt skrivande kan du prenumerera på Sfären eller swisha 1231734409. Tack för att du läser.
✍︎ ✍︎ ✍︎ ✍︎ ✍︎ ✍︎ ✍︎ ✍︎ ✍︎ ✍︎
2015 granskade Uppdrag granskning HVB-hemmet Ersta flickhem. Omhändertagna flickor med självskadebeteende och ibland missbruksproblematik sålde sex från detta hem tänkt att skydda och vårda dem; torskarna cirklade runt Ersta i sina bilar och plockade upp flickorna på en parkering.
Den där bilden sökte mig: Hur män som finns bland oss kör runt i sina bilar kring HVB-hem – dit flickor kunde vara tvångsomhändertagna, för att komma åt att ha sex med dessa fysiskt och psykiskt sköra barn. Är inte det helvetet? Ett uråldrigt armod, ett mörker; där samhällets mest sårbara utnyttjas utan att varken folkhem, välfärd eller moderniteten kan rå på det.
Jag begriper att problematiken är komplicerad men det borde inte vara så helvetiskt, så ofta. I årtionden har vi hört om barn som far illa på HVB- och SIS-hem; vårdinrättningar som ibland tycks göra motsatsen till att hjälpa, skydda och vårda och sedan hösten 2024 har IVO stängt över 30 HVB-hem men det tar aldrig slut?
En annan helvetisk bild som söker mig är uppgiften om att gängkriminella försöker komma åt funktionsnedsatta barn, hänger utanför anpassade skolor och lockar eleverna med gemenskap för att få dem att begå brott. Vi ondgör oss över hur samhällets olycksbarn behandlades förr men får inte detta Charles Dickens beskrivningar av fattig-London att framstå som sympatiska miljöer?
I polisens rapport ”SIS och HVB-hem. Studie avseende kopplingar till den grovt organiserade brottsligheten” står att läsa: ”På HVB-hem finns det kopplingar mellan både ägare och anställda till kriminella aktörer som ägnar sig åt narkotika-, vapen- och våldsbrott samt ekonomisk brottslighet.” Och det är inte undantag. Polisen har hittat i alla fall 18 bolag som äger flera vårdhem och som drivs av eller anställer gängkriminella.
Det är ju löjligt, de instanser som ska rå på lidande och kriminalitet har alltså gjort sig till en del av det gängkriminella maskineriet – man hindrar inte barn från att ”jappa” folk utan rekryterar dem för det och staten, som beslutar om tvångsomhändertagning blir medskyldig.
När Tidöregeringen har beslutat att barn så unga som tretton ska kunna dömas till fängelse, på försök i fem år, för de grövsta brotten, har reaktionerna varit det britterna kallar ”pearl clutching” – moralpanik. Socialdemokraten Jakob Amnér skriver i Arena “13-åringar i fängelse förändrar den svenska själen”, andra inlägg ger vid handen att rättsstaten är hotad – vi blir Ryssland och mellanstadie-elever har intervjuats om vad de känner om att sitta i fängelse.
Den moralpaniken är senkommen med tanke på vad jag har beskrivit. Handlar inte den snarare om oss – om majoritetssamhället självbild på bekostnad av de unga som far illa? Vi är inte sådana som fängslar barn! Vi är för fina för att sätta 13-åringar i fängelse men inte för fina för att placera dem i livsfarliga miljöer.
Något tredje helvetiskt som fortsätter söka mig är 14-åringarna Mohamed och Layth, de försvann från ett HVB-hem i Nyköping och hittades sedan torterade till döds. Mohameds mamma hade försökt få polisen att leta efter sin son men hånats eftersom hennes svenska var dålig, jag tänker på henne och att om något av mina barn hade dragits in i kriminalitet där de riskerade att torteras till döds eller skada andra – att fängelse hade framstått som ett bättre alternativ.
Ett mer humanistiskt? I början av maj sände Sveriges Radio ett reportage från den grundskola på Kumla där de fängslade barnen ska gå. Tanja Ulriksson intervjuar fängelsedirektör Jacques Mwepu och Åke Svensson, rektor för grundskolan på Kumla, samt Andreas Svensson som är lärare i estetiska ämnen. Ingen av dem vill se 13-åringar i fängelse men de tänker göra sitt bästa för dessa barn. De låter hängivna och pratar om betydelsen av det stöd som krävs för att upphöra med ett kriminellt liv; vikten av utbildning, estetiska ämnen och fritidsaktiviteter. Ingen av dem gör sig några illusioner om dessa barns kriminalitet men, som civiliserade människor gör, de ser dem också som offer.
Måste man alltså hamna i fängelse för att bli föremål för omsorgs- och ansvarsfulla vuxna? Där har vi i så fall det misslyckande som vi borde skämmas över; det är illa att slänga barn i fängelse men det är ännu värre att slänga dem åt vargarna.
Jenny Maria Nilsson