Om dålig maktanalys
Om dålig maktanalys
- och om att Yuval Noah Harari sa något sant
Hej och godkväll, hur är det? Första kalla dagen i Skåne! Kall och kall men det var minusgrader i natt. Jag putsade fönster idag, för julens skull.
Försöker man inte – men det är svårt – att få ett historiskt perspektiv i stunden; vad händer och hur kommer folk att se på sjunde oktober-attackerna framöver? Om fem år, om tio år; hur kommer man att se på dem om femtio år? Det är inte svårt att föreställa sig olika sorters dåliga scenarier, sådana kommer alltid efter brutalt våld.
Har ni lyssnat på Yuval Noah Harari? Han har sagt klarsynta saker om sjunde oktober-attackerna. Jag skrev ner och översatte några meningar han sa i Sam Harris podcast “Making sense” - på temat att folk vägrar förstå att grupper kan vara omväxlande offer och förövare, eller offer och förövare på en och samma gång.
Hariri:
Vad jag vill säga, om jag ser det ur ett bredare perspektiv, är att i de flesta etniska konflikter runt om i världen tenderar alla sidor att vara offer och förövare på en och samma gång. Det är en enkel och banal effekt som uppstår och som de flesta av någon anledning är oförmögna att förstå. Det är väldigt, väldigt, väldigt enkelt: Du kan vara offer och förövare på en och samma gång, men så många människor vägrar att acceptera detta enkla historiska faktum. I stället tänker man i binära termer, att en sida måste vara hundra procent ond och en sida måste vara hundra procent ren och rättvis och det enda vi behöver göra är att hitta den goda sidan och sedan välja den. Detta är såklart förbundet med de fantasier vi har om att kunna uppnå perfekt rättvisa, absolut rättvisa. Vilket, vill jag påstå ur ett israeliskt perspektiv alltid är destruktivt; tanken att man kan uppnå absolut rättvisa i den här världen leder nästan alltid till en mörk plats, till mer våld och krig eftersom inget fredsavtal i världens historia ger absolut rättvisa; alla fredsavtal bygger på kompromisser, alla måste ge upp något.
Harari menar på gruppnivå, vilket än mer framgår av samtalet i sin helhet, i stunden kan individer vara enbart offer och enbart förövare. Vad Hariri syftar på är liknande vad Albert Camus skrev om under och efter andra världskriget; att i världen har vi att välja på att vara offer eller bödlar om inte den cykeln bryts.
Många tror, och det är i vissa fall vad vi lär? att makt är statisk; några är alltid offer och andra alltid bödlar men en typisk utsatt grupp kan vara förövare gentemot andra, mot en annan grupp (ibland inom sin egen grupp) eller på en annan plats, eller i en annan tid.
Och vissa förövare, alla kanske? Betraktar sig i någon mån som offer, som försvarar sig. Som Israel, som tror de försvarar sig mot Hamas genom att döda oskyldiga i Gaza. Camus skulle verkligen ha nåt att invända mot det.
Vad som sker i USA, och på andra platser, är en moralisk kris hos de som försvarar Hamas men det är också en kunskapskris och en brist på förståelse för makt. Varför förstår många inte vad det innebär att vara apologetisk mot religiös dogm?
Men, för att återgå till Hariri, vad han säger ovan är ett sakförhållande och tar man inte med det i beräkningarna fortsätter dödandet.
Jenny