Forna tiders botar och högerpopulister
Albert Camus skrev i sin dagbok att den dag fascismen gör gemensam sak med kapitalismen är vi illa ute. Idag är det nästan så, i alla fall är nyliberalism och högerpopulism varandras hjälpkrafter. Var för sig är de möjliga att rå på men tillsammans utgör de, i världspolitiken och här, en stark påverkan och de har allt att vinna på att hålla ihop.
Nyliberala privatiseringsprojekt blir allt mer opopulära hos befolkningar och de behöver högerpopulism för att överleva och få pengar till påverkansoperationer. Eftersom Sverige har ett utpräglat nyliberalt skolsystem ser vi det mer här än på andra platser. Vinster i välfärden var i en prekär situation innan Sverigedemokraterna vände på en femöring och blev det mest nyliberala partiet och på sätt och vis det parti som är de ivrigaste globaliseringskramarna.
Sedan jag skrev uppsats i Underrättelseanalys har jag på Twitter haft vad jag kallar en högerextrem lista och en av de saker jag studerar där är högerpopulistiska botars ”beteende” – vad de gillar och lajkar, hur de flockas, inte minst i samband med vårt förra val. Högerpopulistiska botar älskar skolkoncerner och andra privata lösningar inom välfärden. De förtalar inte bara skolor som drivs av kommuner utan även politikers möjlighet att alls sköta ett land, de driver narrativet att vår regering inte är legitim.
Botarna är ett eko av det Sverigedemokraternas skolpolitiske talesperson Patrick Reslow sa i Studio Ett för ett tag sedan och vad Gunnar Hökmark skriver här: ”Friskolor kan lösa problemet med de dåliga skolorna”. En ny stor inkomstkälla för skolkoncernerna blir till om de får ta över utsatta skolor med elever som har sämre socioekonomisk bakgrund, här kan det bli vinstmarginaler som inom LSS och på privata HVB-hem eftersom mycket skattepengar går hit.
Notera att de som kallar sig liberalkonservativa och till och med nationalistiska inte bryr sig om att skolväsendet ägs av internationella riskkapitalister eller att undervisning på svenska skolor sker på engelska.
En hel del av de pengar som går till påverkan, tankesmedjor, tidskrifter och kampanjer kommer från svenska skolkoncerner eller välfärdsoligarker. Sverigedemokraternas chefsideolog Mattias Karlsson kan säkert starta hur många tankesmedjor som helst, så länge han lierar sig med den del av näringslivet vars inkomster beror på politiska beslut. Läs här: “SD-toppens tankesmedja smygstartar – får bidrag från näringslivet”. ”Välrenommerade entreprenörer” är förmodligen the usual suspects som betalar kontinuerligt till högerpopulistisk propaganda.
Näringslivet i övrigt är inte beroende av vinster i välfärden för sin inkomst och jag vet att det finns ett växande missnöje och en oro över att svensk arbetskraft ska bli sämre utbildad på grund av skolkoncernerna. Men, det kommer vara fortsatt enkelt att rekrytera individer som vill tala för denna konstellation av nyliberalism och högerpopulism – att använda sin tid åt PR för nyliberala ”lösningar” är ett enkelt sätt att blir rik eller att finansieras som politiker.
I USA handlar inte koncernskolor, som finansieras av det allmänna, om vinster, såna får man inte ta ut (men de ekonomiska skandalerna har varit flera) utan om att föräldrar (ofta de som röstar på högerpopulister) får välja curriculum åt sina barn. Ni kan föreställa er vad det gör med ett lands utbildningsnivå? Högerkristna väljer bort sexualundervisning och undervisning om till exempel evolutionen, antivaxxare vill att barnens skolor ska undervisa rena konspirationer och så vidare.
Några texter:
Tillsammans har högerpopulism och nyliberalism fått ett inflytande över samhället, ett som aldrig röstades fram och som inte går att rösta bort. Det är en ödesfråga – vi kan knappast rå på varken miljöproblem eller bevara välfärden genom demokratin om påverkanskrafter är bortom det demokratiska systemet.