Nej, internet är inte på väg att förbjudas för de under 16

- utan nationer börjar äntligen lagstifta om att techbolagen ska ta ansvar för sina sociala medier-plattformar

Innan sociala medier hade varje bebis varsin egen häst att leka fältslag med. “Barn som leker” av David Klöcker Ehrenstrahl, från 1651.

Den tionde december 2025 införde Australien en lag som innebär att vissa sociala medier-plattformar åläggs ansvar för att användare yngre än 16 år inte finns på dem – och det är första gången en frihetlig stat på allvar försöker inskränka tech-bolagens makt över sina medborgare.

Prata om det har man gjort länge. Politiker älskar att ondgöra sig över vad vissa sociala medier orsakar, älskar att lägga pannan i djupa veck och säga att nu är det minsann nog och dags för hårdhandskar.

Enda resultatet av det har blivit karriärmöjligheter för den administrativa klassen. På olika nivåer finns numera kostsamma kontrollinstitutioner tänkta att skydda individer mot manipulatörer, bedragare och charlataner som använder sociala medier som verktyg. Men eftersom det alltid handlar om rekommendationer så blir det dyra slag i luften – i ett system där heder är frivillig kommer kriminella alltid att ligga före.

Sociala medier-bolagen låtsas bry sig men det ligger i ”bestens natur” att vilja behärska och underordna sina användare för att kunna forma dem och sälja deras blick – det är deras affärsidé. Barn och ungdomar ska inte ha konton hos oss säger de men bryr sig inte om de sedan har det.

Medan tech-bolagen tjänar på användare som tidigt blir beroende av dem och vars beteende låter sig styras skadas nationalstater och deras invånare av detsamma – staten och bolagen har alltså motsatta intressen; idealet för en stat är att fostra frihet, plikt och lycka medan techbolagen söker ekonomisk utdelning.

Trots att vår tid är besatt av maktanalys har folk svårt att förstå vem som är David respektive Goliat i den här kampen och särskilt tycks det gälla de som kallar sig sociala medier-experter? Av någon anledning väljer de instinktivt vad de tror är en anti-prussiluskan-position, men resultatet blir att de går de globala tech-bolagens ärenden.

I samband med att lagen trädde i kraft lyssnade jag på Studio Ett och läste kommentarer i större dags- och kvällstidningar. Man fokuserade på 1) att förbudet inte kommer att efterlevas och 2) det är redan idag förbjudet för unga att vara på de värsta plattformarna. Vidare framställdes Australiens nya restriktioner som om det vore internet eller att vara digital som man förbjöd för dem under 16? Unga som skulle förlora möjligheten att vara sociala asades fram för intervjuer.

WhatsApp, Messenger, eller typ Discord duger inte? För restriktionerna gäller tio specifika plattformar, till exempel Youtube, Snapchat och TikTok – som man vet är särskilt olämpliga för unga. Och barn och vårdnadshavare straffas inte utan äntligen säger man att det är bolagen som ansvarar för vilka som finns på deras plattformar.

Folk är så rädda för Siewert Öholm-samhället att de inte agerar för vad som sker på vissa sociala medier. Det handlar inte om småsaker: gängkriminella groomar tolvåringar för att ta sig an mordkontrakt, pedofiler tar sig in i barns sovrum via anonyma profiler, konspirationer sprids till de utan utvecklade frontallober, barn mobbas till självmord, hjärnor fylls av propaganda och vad någon tjänar på – långt mer effektivt än vad som sker i en analog värld.

Dessa är extremfall men vi vet att många unga fostrade av sociala medier generellt riskerar att utveckla idioti i högre grad. Det blev inte som Ray Bradbury beskrev det – att en tech-diktatur hindrar befolkningen att tänka, utan som Aldous Huxley beskrev det – människor väljer dumheten.

Vi är för bekväma med att allt fler växer upp som illitterata och vi vet att tänkande utvecklas jämte grov- och finmotorik. Och moralisk mognad, påpekar redan Sokrates i Staten, sker alltid lokalt där det finns ansvarsutkrävande. Bara förlorarsamhällen tycker att det är rimligt att barn i stor omfattning ska sitta och glo på versioner av andras liv hellre än att med sina sinnen och sina kroppar utforska sina egna liv.

Invändningarna om att det kanske inte efterlevs eller redan är förbjudet är därför ointressanta: vad Australien försöker göra är att skapa nya normer som kan hjälpa föräldrar att skydda sina barn mot nätets dåligheter och förhoppningsvis får vi data ur det. Vår tids hat mot paternalism resulterar ibland i den starkes rätt – men det intressanta med vad som skedde den tionde december var att en stat sa åt techjättarna att det är de som ska underordnas demokratin och inte tvärtom.

Er, Jenny Maria Nilsson

ps. texten är en krönika som publicerades i Arbetsvärlden för ett tag sedan. Vissa tidningar och public service är dåliga på att bevaka sociala medier i förhållande till barns värld. Det är som om man tror att det finns ett internet som är mysigt och trevligt och där barn frodas - och detta vill stater förbjuda. Så är det inte. Vad man gör är att man äntligen försöker lagföra tech-bolag som äger sociala medier-plattformar – för att de ska ha koll på att det inte finns allt för unga användare där. Jag publicerade krönikan här och nu eftersom jag läste en artikel av Lisa Ehlin i tidningen Arbetet, hennes text innehåller de vanligaste myterna och felen och jag hoppas hinna återvända till den.

pss. stötta gärna mitt skrivande genom att prenumerera på Sfären eller använda swishnummer 1231734409.

psss. (skriver man ens så?) glöm inte att det finns en inläst voiceover, en som jag gör, på nästan alla mina texter - för den som måste städa eller motionera samtidigt som de tar del av information.