Mänsklighetens fundament

Idag på Sfären: gästskribent Django Lorentzson, Virginia Woolf-fanboy och tillika min son.

Virginia Woolf, 15 år 1895.

Det är lätt, när man tänker på Virginia Woolf, att föreställa sig att hennes person har en status som existerar oberoende av människornas värld. Som om hon är satt på piedestal men inte är det människornas verk; det känns som om hon har varken början eller slut i tid och rum, hon sattes inte till jorden och kommer heller inte gå under med den. Hennes villkor är andra.

Med all rätt tycker jag att man kan kalla Woolf för ett litterärt geni. Jag gick en spetslinje på gymnasiet, Lingualinjen på Katedralskolan i Lund (numera nedlagd tyvärr), vars inriktning var språk, litteratur och film. Det var i litteraturkursen jag hade mitt första möte med Woolf, under perioden vi arbetade med modernismen och fick i uppgift att läsa ”Mot fyren”.

Redan fem sidor in i ”Mot fyren” var jag förundrad, tänkte: Det här är alltså ett sätt som går att skriva på? Sedan dess har jag haft en häftig kärlek för Woolf och hennes författarskap, en kärlek jag vet att jag delar med många andra. (Jag har alltså målat mitt rum i samma gröna färg som Virginia en gång valde till vardagsrummet i Monk’s House, en färg hennes syster Vanessa kallade förskräcklig.)

Men, hur blev Virginia Woolf till? Jag skulle vilja kolla på fenomenet genom en röntgen.

Vad som blir till ett konstverk är ursprungligen en idé i någons huvud, idén är embryot som skall utvecklas till det färdiga konstverket. Fröet till ”Mot fyren” planterade Woolfs hjärna i Woolf. Innan ”Mot fyren” kom att bli ”Mot fyren” var verket i rå form Woolfs idé om vad hon ville att ”Mot fyren”, då ett okänt namn, skulle vara.

Härnäst måste man tänka sig in i skapelseögonblicket, se framför sig när Virginia pressar pennan mot pappret. Det är inte romantiskt. Det är hennes tankar om vad som ska stå skrivet som blir till text på bladet och det är denna stund jag vill avdramatisera. Flera gånger sätter sig människan Virginia med texten, skriver om och skriver om.

Texten korrekturläses av Woolfs man Leonard, boken går i tryck och sedan finns ”Mot fyren” i världen.

Lite hastigt beskriven process men vad jag vill komma fram till är att Virginia Woolf säkerligen hade ett sällsamt sinne men det ligger ingen tät dimma kring det hela – det är fantastiskt men inte mystiskt.

Här är min poäng: Vi skapade Virginia Woolf. Det är inte som att Gud har meddelat oss att hon platsar i författarnas hall of fame. Virginia Woolf har blivit till genom att många människor och ingenting annat än människor har läst henne sedan hon debuterade. Varenda människa som har läst Woolf har en gång haft en av hennes böcker framför sig, låtit ögonen följa rad efter rad och därigenom haft en av Woolf framkallad upplevelse.

Gemensamt har vi kommit överens om att hon kvalar in som en av de stora författarna. Tänk, det är bara människor som är ansvariga för att detta har skett. Det är vi som har läst Woolf som gemensamt har gjort en ikon av Woolf.

Jag har tagit Virginia Woolf som exempel delvis därför att hon är en tydlig figur men detsamma går att säga om till exempel Kanye West.

Vi har skapat Kanye West. Han skapar sin musik, vi lyssnar på hans musik, vi ger honom priserna, vi bygger scenerna han uppträder på; vi ser till så att mediecirkusen kring honom hålls vid liv och vi pratar om hans utspel och det är bara vi människor som pratar om hans utspel.

Det är oklart varför jag bara pratar om konstnärer men jag misstänker att mitt resonemang har större implikationer än så. Brottsbalken är inte en helig skrift, brottsbalken är av människan uppdiktad, samtliga lagar i brottsbalken är författade av människor: Vi upprätthåller rättsstaten.

När två lärare har mördats på Malmö Latinskola – vila i frid – är det människor som befinner sig på skolan som larmar, det är människor som ser till att en trupp poliser skickas iväg, poliserna som är människor klädda i polisuniformer tillverkade av människan går in i skolan, med vapen dragna, vapen tillverkade av människan.

När jag la ut följande resonemang för mamma kom hon att tänka på: Därför är det som människa viktigt att vara omsorgsfull. Det är viktigt hur man väljer att vara som människa, vad för slags värderingar man väljer att ha och hur man väljer att leva enligt dem, vad man väljer att lyssna på, att se på, att läsa; för det är vi tillsammans som utgör det vi kallar verklighet. Utan oss skulle det varken finnas en Virginia Woolf eller en Kanye West.

Mänsklighetens fundament tycks vila på en skör grund.