Jag kommer att vara död innan detta läker
Jag kommer att vara död innan detta läker
Jag var alltid benägen, sedan jag först kan minnas, att se det trasiga i världen. Det trasiga drar min blick till sig, fascinerar och intresserar mig men jag har aldrig velat leva i det – tvärtom, jag skyr det; romantiserar det inte även om det i det trasiga finns människor som agerar storartat och vackert. Man hamnar i det trasiga ändå, utan att söka det, jag ville alltid bara komma där ifrån och sen studera det, undersöka det och utrota det.
Jag ser också det som är magiskt och gudomligt och eufori-skapande men det trasiga träder fram skarpt mot mig – varför lidande?! På nåt vis antar jag att det hänger ihop med den naturliga läggning jag har för utilitarism; vilja att förbättra, att saker ska läka och bli hela. Man behöver en obönhörlig blick för att se vad som är sönder, för att kunna laga det.
Med våld kommer kaos, det var Hannah Arendt som skrev det; människan tror våld gör slut på kaos men det är tvärtom, när man tar klivet in i våld vet man inte vad som kommer att ske men med kaos kommer ofta mer trasighet. Jag kommer att vara död innan detta läker, tänker jag om somligt just nu, det kommer att ta generationer – om det alls läker.
Dyster advent! allihop, tydligen, men bra dag att tända ljus, det är alltid en bra dag att tända ljus. Jag önskar jag visste mer om hur man gör sin strävan efter det jordiska paradiset mer kollektiv.