Fyra ytterligare år med en minoritetsregering?

Om postdemokrati och en låsning i svensk politik

Minoritetsregering från förr: Regeringen Branting II, som tillträdde för 101 år sedan.

Detta är inget riktigt inlägg; ceci n'est pas une inlägg. Tidigare ville jag försöka skriva korta saker på Sfären men längre texter är bäst och det som behövs i den här fragmentiserade världen. Så jag arbetar på mer omfattande artiklar men idag är det självaste valdagen och den krävde att få bli omnämnd just här på Sfären!

Inte för att jag är den sortens outhärdliga människa som säger: Åh! Demokrati! Att rösta är det finaste som finns! Gå och rösta! Det är jag inte, inte för att jag inte är tacksam över att Sverige är en demokrati eller för att jag tar lätt på det – tvärtom; jag vet hur enkelt själva röstandet kan reduceras till låtsaspåverkan och hur demokratins formalia riskerar att stelna i ceremonier.

Det ligger i sakens natur att maktfullkomliga och självrättfärdiga kotterier försöker flytta makt bort från medborgarna till sig själva. Därför har jag anarkistiska intuitioner angående att vissa sorters makt-ansamlingar ska vara så få som möjligt och de som måste finnas ska det vara god insyn i.

Vi lever, menar jag, i några avseenden, i den postdemokrati som den brittiske sociologen Colin Crouch definierat som följer: A post-democratic society is one that continues to have and to use all the institutions of democracy, but in which they increasingly become a formal shell. The energy and innovative drive pass away from the democratic arena and into small circles of a politico-economic elite.

Det postdemokratiska tillståndet kan innebära en låsning i nationell politik, den låsningen är större i länder som Sverige och Storbritannien än i till exempel Finland, låsningen tycks växa i takt med att det välfärdsindustriella blocket gör det. När politiker, företagare, och de i organisationer som verkar för att skydda och öka på välfärdsprivatiseringar blir fler då blir det postdemokratiska tillståndet större. Inte sällan är politikern, skololigarken och lobbyisten en och samma person vid olika tillfällen, ibland till och med vid samma tillfälle.

Svensk privatisering av välfärd har inte bara tillåtit leverantörer av välfärd, som i Finland, utan utförare av välfärd.  Det innebär att privata bolag äger hellre än är underställda skattefinansierade välfärdsområden. Skolor upphandlas inte, som många tror, de etablerar sig efter att skolföretag bedömt det som lönsamt att göra det.  

Välfärdsoligarki tror jag leder till postdemokrati och i Sverige har det inneburit en låsning i politiken som Aftonbladets Karin Pettersson beskriver så här: Det finns ett handslag i svensk politik som ser ut så här: Sverigedemokraterna får hetsa mot muslimer och invandrare och driva politiska förslag som ”återvandring” och skamstraff för barn utan att KD/M/L på allvar protesterar eller bryter samarbetet. I utbyte får svensk höger majoritet i riksdagen för en ekonomisk politik som gör att de kan sänka A-kassa och sjukförsäkringen och samtidigt skydda ägarklassens ekonomiska intressen i svensk välfärd.

”Skydda ägarklassens ekonomiska intressen i svensk välfärd” – har blivit de borgerligas och Centerns politik. Också enskilda socialdemokrater och miljöpartister är etablerade inom välfärdsindustrin men vänsterblocket har försökt agera mot vissa avarter av privatiseringar i Riksdagen.

Därför är jag dyster: Ytterligare fyra år med en svag vänsterregering? Som inte rår på handslaget Pettersson beskriver? eller en svag högerregering som kommer att fortsätta upprätthålla och driva på den postdemokratiska utvecklingen men inte så aggressivt att det blir tydligt och folk kan reagera. Under tiden expanderar den nya eliten av företagare/lobbyist/politiker och blir större och rikare med ännu mer pengar för politisk påtryckning via tankesmedjor vi inte har insyn i.

För att jag påpekar detta anses jag vara vänster men jag är konsekvensetiker: Största möjliga lycka och minsta möjliga lidande till största möjliga antal människor.

Vilket innebär trohet mot i detta fall två idéer. 1) Skattemedel är heliga, det vi samlat ihop gemensamt ska gå till oss, gärna privata leverantörer men välfärden ska vara underställd demokratin. Att upphandla och avlöna privata terapeuter eller köpa sofistikerad utrustning från ett medicinskt bolag är nåt annat än att en internationell koncern använder skattemedel för global expansion och till privata förmögenheter som gör enskilda ekonomiskt oberoende utan att ha tillfört något, en koncern som kan säljas utan att svenska folket har nåt att säga. 2) Skattefinansierad välfärd bör förvaltas, inte konkurrensutsättas och bjudas ut på en pseudomarknad.

Moderaterna går till val på mottot: Så får vi ordning på Sverige, men vi får inte ordning på Sverige om den politiska låsning som leder till postdemokrati skyddas utan vi får o-ordning. Högerblockets svar är att vilja öka kontroller och straffa de välfärdsföretag som inte sköter sig men det blir dyrt för skattebetalare och kvalitet är ibland svårkontrollerad, vidare kommer olämpliga att skyddas av privata relationer och det är svårt; vi har ingen insyn, företagen är inte upphandlade på tillfälliga kontrakt som kan avslutas, lyckas Säpo stänga en islamistisk skola efter att flera årskullar passerat kan en ny genast poppa upp.

Kontrollsystem är nödvändiga men du kan inte kontrollera fram sunda förutsättningar för välfärd. Sund politik arbetar med grunden, med att ge förnuftiga omständigheter som styr incitament i en riktning som leder till vad som har en chans att fungera.  

Jag har ingen lojalitet mot något parti utan kommer att rösta på tre olika partier i de olika valen och jag har i princip alltid bytt parti inför varje val. Idag, liksom andra dagar, kommer jag att försöka ledas av konsekvensetiska skäl: Största möjliga lycka och minsta möjliga lidande till största möjliga antal människor.

Skål!

Jenny Maria Nilsson

Vill du stötta mitt arbete på Sfären? Möjliggöra att jag fortsatt kan skriva en och annan text som försöker beskriva vad jag ser i det här jäkla samhället? Då kan du bli betalande prenumerant på Sfären och vill du inte prenumerera på ännu ett mail, som man gör om man blir prenumerant, går det bra att använda swish (0703356585) för stöd. Tack.