Ett hållbart liv

– även om du är trött, har ont om pengar och är dålig på utmaningar.

Gateway till tidigare generationers hållbara liv, det som för dem var vanligt liv. Fotografiet är från 2007, hemma hos min mormor. Ni ser hennes arm. Hon skulle fylla 99, 2010 – året hon dog. Hon hatade att bli fotograferad mot slutet av livet, därav bilden.

En av orsakerna till att jag var ivrig att starta Sfären är att jag vill skriva om mina erfarenheter, och höra om era, angående hur man lever ett hållbart liv. Hållbart på ALLA olika vis! För ett tag sedan såg jag en ung kille, en poppis influenser som levde miljövänligt; han återanvände tyg – var nån sorts designer som hittade kasserade tyger som han sydde fina grejer av. Och det slog mig: Gud, han är min mormor!

Med det menar jag att han lät som min mormor, det inte är längesen människor levde generellt hållbart.

Mina morföräldrar var självförsörjande och återanvände allt tills det var så slitet att det upplöstes, ett sätt att leva som försvunnit från våra hushåll på några generationer.

Men det är inte proffs-influerarna som lever med ”zero waste” jag tycker är de mest intressanta utan personer som jag, en ganska utbränd person som arbetar mycket men har lite pengar och är rätt dålig på utmaningar. Visst, min situation innebär att jag konsumerar och reser mindre än andra svenskar men sedan cirka 2015 har jag ansträngt mig för att fasa ut det icke hållbara i mitt liv och försöka välja mer bärkraftiga alternativ.

Inte för att det hjälper, jag är av naturen pessimist och gör detta av andra skäl. Dessa tre:

1) Det som kommer att förändra hållbarhetspolitiken, tror jag, är gräsrotsrörelser som kräver reformer.

2) Av respekt för mina medmänniskor och den natur vi alla är en del av, de som lever nu och de som lever i framtiden, jag vill inte att världen ska bli sämre för att jag har existerat i den.

3) För att öva på den omställning jag tror vi alla kommer behöva göra.  

Idag har IPCC kommit med sin rapport. Ett lämpligt tillfälle att tänka på hur svenska skattemedel går via den skolkoncern som ofta lyfts som ett föredöme (Internationella engelska skolan) till amerikanska klimatförnekare. Här skriver jag i Aftonbladet om det. I sammanhanget är de donationer paret Bergström gör till antivetenskapliga politiker pyttiga men de är symboliska för både vårt skolhaveri och för hur vi är underställda en destruktiv samhällsordning: Pengar svenska folket betalar för att stärka kunskap går till att motarbeta kunskap.

Något av det som kanske har en viss kylande effekt på uppvärmningen av klimatet är att vi planterar massor av träd som kan suga upp koldioxid ur atmosfären. Sådan trädplantering borde ha kommit igång för längesen och besluten måste fattas lokalt. Jag vet inte hur ni tänker men sedan ett tag har jag funderat över att ge mig in i lokalpolitiken, för att till exempel skynda på trädplantering och bevarandet av artrika miljöer.

Varannan dag tänker jag: Du är den minst politiska och föreningsaktiga människa man kan vara, du får ångest av alla sorters grupper – ge dig inte in i politiken och varannan dag: Miljön kommer räddas en kommun i taget och om du inte ser den förändring du önskar se, får du ta tag i det.

Nå, watch this space för vad jag kommit fram till angående ett hållbart leverne. Som när jag blev besatt av Bokashi. Ha en fin vecka.