En gång var det natt två gånger
En gång på 1970-talet var det natt två nätter i rad, det vill säga det var ingen dag det dygnet. Länge tyckte jag att det var märkligt att det inte talades mer om tillfället som ju var chockerande och jag tänkte ofta på det: En gång kom två nätter i rad, utan dag. Jag vill till och med minnas att jag försökte ta upp det med vänner, på lågstadiet – märkte ni den gången solen aldrig gick upp?
Fast, i takt med att jag blev äldre insåg jag att det inte hade varit natt dubbelt så länge utan att jag missuppfattat en situation. Vad som skett var att jag gått och lagt mig tidigt, för jag var liten, men vaknat till senare samma kväll och gått ut i köket där mina föräldrar höll på med sina bestyr. Morgon, tänkte jag då, och fick ett glas mjölk varpå mamma bad mig borsta tänderna, hon var noga med tänder, och gå och lägga mig igen. Wow, tänkte jag, lägga mig igen?
Hela livet har jag ändå tänkt att det en gång var två nätter i rad för den tanken har en särskild och löftesrik energi.