Elin Cullhed hade kunnat vara Gud

– eller Gud hade kunnat vara Elin Cullhed

Hej allihop. Hur är det mitt i sommaren? Igen har jag lånat ut Sfären till min son Django. Läs honom om hur ett namn, så länge det endast är ett koncept i vår fantasi, gör samma avtryck i vårt medvetande som Gud.

Jenny Maria

★★★★★★★★★★★★★★★★

Porträtt av Elin Cullhed.

Elin Cullhed, ni vet? Ja! Ah, men, det vet jag.

(Det visste jag enbart eftersom – gå in i vilket Akademibokhandeln som helst, alltid ser man ”Eufori” med tillhörande namn ”Elin Cullhed”. Jag vet inte vad det är med Akademibokhandeln? Som om vissa böcker stalkar mig, jag har inget intresse av att läsa dem och skulle nog inte få för mig att plocka upp någon av dem för att bläddra förstrött i, ändå släpper de inte taget om mig.)

Elin Cullhed lärde mig att skriva, berättar Saga. Ett samtal som utspelar sig på klubben ”Trädgården” i Stockholm, i vilket var och en av oss ansträngde sig för att försöka överrösta musiken. Jag hade inte kunnat skriva om det inte vore för Elin, sa Saga.

Den här texten handlar förvånansvärt nog varken om det skribenten Saga Cavallin sa, att Elin Cullhed (som var hennes lärare på en skrivarlinje hon gick på folkhögskola) lärde henne skriva, eller om Elin Cullhed som person. För allt jag visste då, och allt jag fortfarande vet, är att Elin Cullhed är en författare och hon har skrivit en bok som heter ”Eufori”.

Jag har ingen bild av Elin Cullhed i mitt huvud. ”Elin Cullhed” är för mig ett namn utan bäring i världen. Aldrig har jag tagit del av hennes person på något sätt eller i någon form. Hon hade kunnat vara, för allt jag vet, påhittad.

Som ett slags grymt, kollektivt skämt: Vi lurar Django att det finns en person som heter ”Elin Cullhed”. Vi alla accepterar den premissen. Hur lättlurad är han? Kommer det ta tid innan han genomskådar vår lögn? Kommer han någonsin förmå se bortom sin verklighet, bryta sig loss från sin falska värld? (En klassisk filosofisk frågeställning.)

Så, vad handlar denna text om? Om insikten jag fick under det att Saga pratade om Elin Cullhed, som slog ner i mig som en blixt! Jag hade tänkt delge min tanke där och då men plötsligt har samtalet slagit in på en annan bana och då är det mot reglerna att gå tillbaka.

Vad händer i mig när jag hör namnet ”Elin Cullhed”? Namnet representerar en person jag inte vet någonting om och är därför lika med ingenting. ”Elin Cullhed” är ännu inte fyllt, vilket är orsaken till att jag upplever namnet som transcendentalt; lätt, konsonanter och vokaler i sin renaste form. Ett namn som i mitt sinne utvidgas till oändlighet – det tar upp all plats och ingen plats på samma gång.

Alltså framstår denna Elin Cullhed mindre som människa och mer som väsen. Hennes själ är liksom fantastisk, storartad och helig och hennes person är mystisk därför att jag inte vet.

Där insåg jag: Elin Cullhed hade kunnat vara Gud, eller Gud hade kunnat vara Elin Cullhed. Man kan tänka sig att det jag har beskrivit är vad som sker i människan när hon får höra om Gud.

Per definition kan man aldrig veta någonting mer om Gud än att Gud existerar bortom verkligheten: Gud är ingenting, därför är Gud allting. I frånvaron av konkret information om Gud höjs ”Gud” till skyarna, och när väl denna upphöjdhet är skedd – när Gud existerar i alltet – kan Gud fungera som alltings förklaring. (Ja, ja, det har sagts innan.)

Här vill jag inte göra gällande att det handlar om något man resonerar sig fram till. Det är inte som om någon tänker på det vis jag har beskrivit utan jag vill påpeka att den psykologiska processen i de olika fallen är densamma – oavsett om det handlar om att man får höra om en person man inte har träffat eller om Gud. Det är min poäng.

Min idé om hon jag inte har träffat såväl som min idé om Gud är till sin natur lika: De båda har det gemensamt att de saknar förankring i världen.

Jag kan inte säga vad jag vill om en boll. (Så länge jag vill göra mig begriplig inför omvärlden.) Jag kan inte säga att en boll är fyrkantig. En ”boll” motsvarar en boll i världen, och för att en boll ska kunna kallas ”boll” måste bollen uppfylla de kriterier vi har ställt upp för att en boll ska kunna räknas som en boll.

Ingendera av idéerna, koncepten, har en sådan motsvarighet i världen. Varken ”Elin Cullhed” eller ”Gud” har format sin avbild efter stoff i världen, till skillnad från bollen. Hade jag träffat Elin Cullhed eller ens sett en bild av henne – vore det annorlunda, då vore spelplanen förändrad. Då hade ”Elin Cullhed” fått sin rättmätiga spegling.

”Boll” är ett robust koncept. Jag kan inte påstå att det kommer komma en domedag då en boll jag äger slutligen dömer människan. En boll kan ligga stilla, sparkas på, flyga i luften eller rulla – det är vad en boll kan.

Men, eftersom ”Elin Cullhed” och ”Gud” inte speglar någonting i världen utan en gång uppstod i människans fantasi tillhör de inte världens domän utan människans värld: Deras ursprung och dit de är hänvisade.

(”Elin Cullhed” gäller bara för de människor som, liksom jag, inte har den blekaste aning om vem hon är eller hur hon ser ut. För att klargöra.)

Koncept som är mottagliga för manipulation, fantasins manipulation. De har inget att sätta emot, ingenting hindrar dem från att nyttjas av människan; världen kommer inte att komma till undsättning. Detta, medan världen är fast och ointaglig.

Guds kraft genomströmmar pianot som står i vårt vardagsrum, skulle jag kunna säga, eller att Gud nyss gav mig bevis för sin existens genom att stöta ner en bok från bokhyllan, eller häromdagen i sista sekund räddade mig från att falla handlöst i trappan. ”Gud” kan användas hur som helst, till än det ena, än det andra.

Jag kan föreställa mig Elin Cullhed vara en rödhårig kvinna med fräknar och runda glasögon eller en brunhårig kvinna med håret uppsatt i hästsvans och som har ett djup i blicken (eller kanske mer åt Amelie Poulain-hållet?), eller en blondin med stor byst. Rentav en tant? Som ser ut som vilken tant som helst. Vem bryr sig? Jag vet inte hur Elin Cullhed ser ut.

Kort sagt: Jag fyller konceptets tomrum.

Den främsta skillnaden mellan ”Elin Cullhed” och ”Gud” är väl att jag kan bygga ”Elin Cullhed” utifrån informationen jag har tillhands om människan medan ”Gud” är tom. Men, ”Elin Cullhed” är till en början ihålig liksom ”Gud” – just detta.

Jag står vid en strand. En så vacker solnedgång. Tack, Elin Cullhed, för att du skapade vår värld. Tack, Elin Cullhed, för att du satte mig till världen, så att jag nu får uppleva denna stund.

Flygplanet lyfter från banan. Snälla, nu, Elin Cullhed, låt ingen olycka hända. Skona mig, vore det så att en skulle inträffa.

Jag har haft sex före äktenskapet. Förlåt mig, Elin Cullhed, ty jag har syndat.

Det vore minst sagt förvånande om Elin Cullhed hade kommit till min räddning, bara för att jag tänker på hennes namn. Men, vem vet? Jag vet ingenting om Elin Cullhed. Hon förblir okänd.