Dystopisymfoni

och välkomna till Sfären 2023

Igår på min löprunda när det var pyttelite sol en pytteliten stund.

I morse vaknade jag halv fem vilket var dåligt eftersom jag inte somnade förrän halv ett på natten, och det gjorde hela den här dagen märklig. Som om man är jetlaggad? Inte för att jag har varit det nån gång men som det beskrivs, som om man är alienerad från sig själv, som om själen är iväg och gör nåt annat. Ligger jag kvar i sängen om jag är klarvaken, om än utmattad, får jag katastroftankar, så jag stiger upp men känner mig olycklig och konstig. OBS, kom inte med tips om hur man sover bättre för jag kan dem redan och detta händer sällan just för att jag kan dem och lever mitt liv så rutinerat att jag oftast sover bra. Mina rutiner är ordnade efter att vara ute i dagsljus och motionera och mitt senaste knep: Se både soluppgången och solnedgången så ofta jag kan. Förr hade jag en cirkadisk rytm som var huggen i sten och jag sov som en sten men numera måste jag planera för det, det känns löjligt.

I alla fall masade jag mig till soffan med täcke och alla katter, när jag vaknat efter att ha gått och lagt mig igen på dagen, och åt banan, ädelost och melon som jag rivit ut ur kylen. Jag satt och såg ut genom fönstret och hela situationen spädde på min känsla av att vara en karaktär i en dystopisk film, där det dystopiska snart skulle göra sin entré. Numera är det nästan alltid grått och regnigt i den skånska vintern, och jag gillar det även om jag saknar ordentliga vintrar, men detta som pågått under januari? Jisses! Det regnar och blåser som om någon fått för sig att det är dags för en ny syndaflod och det är översvämningar lite varstans; ofta vid brunnar (har jag insett) som det är stopp i; gamla löv och pinnar och lera har kleggat igen dem och om man tar bort det, som nån jäkla vaktmästare, virvlar vattenmassorna ner i stora sjok i brunnen och det är tillfredsställande.  

Nu är det eftermiddag och skymning och en överjordiskt vacker dov blågrå ton på himlen och ljuden? Jag har aldrig förr hört det så mycket som denna januari 2023. Det smattrar mot rutor och tak, det rinner och porlar, det plaskar; man hör det inomhus och utomhus – kombinationen av mycket blåst och ständigt regnande skapar inte bara dystopi-estetik utan också dystopi-symfoni.

Nämen, nu ska jag diska och sen åka och handla på Coop som har fem procents rabatt på tisdagar, då kommer jag känna mig normal igen.

Det är 2023 och Sfären lever, jag har allt fler prenumeranter: Tusen tack! Jag ska skriva här så ofta jag kan. Låt oss se vad 2023 bjuder.