När du kliver ut genom dörren, från ditt hem, oavsett var det är – och medvetet intresserar dig för omgivningarna – så deltar du i en löst sammansatt motståndsrörelse. Motståndsrörelsen som är emot att vår uppmärksamhet, våra hjärnor, våra viljor, ska vara allt för riktade mot och samlade på samma plats – i den obestämbara cyberrymden.
När du, vilket du säkert redan gör? undrar; varför ser det ut som det gör, vilka har levat här, vad är detta för land – när du ser landet kommer det att se dig. Landet är tålmodigt och ödmjukt men det behöver – i vår tid – bli sett.
Jämte mig finns ett område som är ett som gud glömde. Medan jag bott här har det varit en friskola (ren bedragarverksamhet), hunddagis, gym, frisör, massage. Men det finns lämningar där, industrispår bland annat, man förstår att det har använts till annat.
En dag insåg jag att träden – höga Virginiapopplar – är planterade. De står på refuger, jämnt utspridda – vem planterade dem? Området ägs av vår värd och jag skrev till våra vaktmästare:
Hej, jag har en märklig fråga. Ingen felanmälan. Jag läser en kurs på SLU om träd i urbana miljöer och undrar över det område med träd som jag skickar med en bild på. Vet ni om dessa är planerade och planterade? Vad var området till för när det först anlades? Vet ni möjligen det? Tacksam för hjälp. / Jenny
Nu är inte vaktmästaren till för trädupplysning och jag var inte helt ärlig. Jag läser en kurs på SLU men det handlar inte direkt om träd i urbana miljöer men jag ville att det skulle framstå som att jag hade en anledning för min fråga: FÖR ATT VERKA NORMAL! Men jag skickade ett till mail. Till en herre vid namn Lars Fridh, som bor på andra sidan spåren, i Hjärup, och han visste besked: Det där var Televerkets friluftslager och Televerket planterade träden så sent som på 1980-talet, sa han, och förmodligen stämmer det.
Man gjorde det fint, skötte området, det var en arbetsplats. Sedan dess har det härjats med platsen, nu är den övergiven så när som på några förråd, förfallen, ensam sedan också det gym som låg där flyttat till det nya köplade-området.
Men träden är höga, stora och livskraftiga.
Jenny
Jag lärde mig häromdagen att SJ är upphovet till våra växtzoner. Bara det.
Det här var på den tiden (för att parafrasera Tage Danielsson) då statliga verk hade ett allmännyttigt uppdrag. SJ hade, som en följd av sina många fastigheter runt om i landet, stor personalstyrka och kompetens när det gällde hortikultur, anläggning och underhåll av trädgårdar. Alla dessa stationshus som skulle förskönas. De utvecklade växt-zonerna längs med ban-sträckningarna vilket, om man tittar tex på zon 5 och 6 syns rätt väl. Stambanans sträckning och dess avlöpare. Som sagt, jag blev själv underrättad om detta bara nyligen men intressant är det; ur väldigt många synvinklar. Vilken utopi det måste ha varit. Ett statligt verk, en statlig investering, som inte bara hade som syfte och uppdrag att serva industri och göra vinst utan att också hjälpa samtliga medborgare och dessutom underhålla investeringarna funktionellt och estetiskt.