God eftermiddag alla Sfärister!
Om jag nu kallar er så – inte så lite populistiskt! Som om jag vill ha ett eget följe!
Idag har jag skrivit på en text, till Sfären, om Lotta Edholm och hennes brist på etik; hennes klandervärda vandel (för att använda ett modernt ord) och vad jag anser det betyder för skol-landet Sverige. Och jag skrev på en annan text, till en tidning, om hur svenska koncernskole-pr-makare har en kampanj där de försöker sälja in begreppet ”no excuse-skolor” som en vara svenska politiker”bara måste ha!” Också deras vandel är klandervärd, för att igen använda det moderna ordet och i kommande artikel förklarar jag varför.
Men, det var jobbigt och jag blev frusen så jag la mig i badet och då började tankarna flöda som de ibland gör i varmt vatten.
Vet ni att mitt konto på Twitter blev nedstängt? Ett högerextremt drev canclade mig på grund av ett skämt! Alltså, det var ett skämt en tränad apa kunnat förstå – jag ska skriva om det mer en annan gång men jag har skaffat ett skuggkonto på Twitter för jag vill gärna se hur snacket går i dessa nyhetstäta och tragiska tider; jag vill se hur landet ligger.
I badet begrep jag något jag inte tidigare begripit! Bad är bra för både verkliga och inbillade heureka-moment.
Detta insåg jag: Individer blir populister på fler vis än ett – det finns en massa skäl. Ja, såklart men plötsligt blev det tydligt för mig. I dessa tider, av internet och förtätat mörker, firar populismen segrar och den kommer överallt ifrån – från alla ideologiska håll, även om den på X just nu är mer högerbetonad.
Orsaken till att jag tydligen inte tillräckligt funderat på dessa olika skäl till populism beror på att jag sedan rätt tidigt fastnade för en himla bra beskrivning angående populisten. Det var den franske universitetsläraren och författaren Jean Guéhenno som i sin dagbok beskriver en populist-varelse aktuell för honom så här träffsäkert:
De vars brist på karaktär, vars överskott på grandiositet, vars otålighet eller till och med vars överflöd av duktighet förvandlar dem till nya sofister som tjänar den etablerade makten, vulgära tjänare till de med större krafter än de själva.
Guéhenno syftar på franska medlöpare till nazisterna och han gör det i sin dagbok ”Dagbok från de svarta åren 1940-1944” som kom 1947 och som handlar om när nazisterna ockuperade Frankrike, en del av Frankrike; Paris, där författaren till dagboken vistades.
Vad Guéhenno beskriver är en mörk karaktär och det känner jag igen i mig själv, min egen potentiella populism är av hatisk och svart sort har jag alltid tänkt. (Hm, nu inser jag att jag kanske inte har så mycket populism i mitt skugg-jag som jag trott? Jag hade gått direkt på att försöka bli makten eller dö.) Medan jag surfade på X såg jag att inte bara mörker gör att folk blir populister utan också ljusa eller grå karaktärsdrag är vad som konverterar dem till populism.
Det är inte bara en eventuell svärta som önskar hooka upp med andras större krafter utan också andra drag lockas av simpla förklaringar och slagfärdiga lösningar på komplicerade problem.
Till exempel finns entreprenörs-populisten, hen är främst en karriärist; sedan internet finns pengar att göra på att saluföra svart/vita åsikter och denna varianten av populist ändrar inte sällan åsikter tvärt beroende på vad som säljer. Och vi har en populist som blir det av livsglädje, dramat, befinna sig i mitten av saker – livslust skapar hens populism; att vara i centrum av vad som är viktigt, samma buzz man kan få på en nyhetsredaktion när det händer något. Ett slags populist är besatt av våld, vill dela våldsamma bilder, men det passar sig inte att göra det under fanan ”Gud, vad spännande” utan man tar avstånd, upprörs. Och, den siste sorten, jag plötsligt såg; en människa som är en tvättsvamp, de populära idéer som cirkulerar suger hen upp bara sådär utan vidare; har hen tur är det bra idéer men det kan också vara dåliga.
Det var bara det, ha en underbar oktoberdag. Under His Eye (nej, skoja ser på The Handmaids tale på kvällarna.) Nu blir det tyvärr motion och matlagning.