DEN OFRIA MARKNADEN

Vy över Solna.

Viss argumentation är i själva verket manipulation. I debatter finns de som försvarar sin ståndpunkt genom att hävda att det måste vara eller redan är som de önskar. Skälen de hänvisar till kan vara ”naturlagar”, nåt sorts öde eller att konsekvenserna blir förödande om det inte blir som de säger – hot alltså.

Med skolans utförsäljning har vi fått en yrkeskår där människor har betalt för att göra reklam för marknadsincitament som styrsystem, vilket innebär att flera är i debatten för att manipulera men det sker bakom en fasad av resonemang.

Fredrik Johansson, Deputy Managing Partner på Kreab, skrev på Twitter att svenska barn inte skulle haft nån rimlig, avgiftsfri skola att gå i om inte koncernskolorna fanns. Han skrev: ”Utan fria skolvalet hade vi antagligen haft en ren privat skolsektor på kanske 10-15 procent. Med konsekv för segregation, skattemoral etc. En försvarlig del av medelklassen skulle äta blodpudding fem dagar i veckan o låna sig intill döden för att finansiera sina barns skola.”

Kreab är lobby-firman moderaten Peje Emilsson grundade 1970. Efter det var Emilsson med och designade skolvalssystemet och därefter startade han själv ett aktiebolag som driver skola, Kunskapsskolan.

Johanssons påstående om att Sverige inte skulle klara att ordna ok skola åt våra uppväxande släkten är fel och kränkande. Vi som varit välfärdslandet nummer ett i världen, som drivit allmänt finansierad skola sedan 1842 och som hade ett av världens mest utmärkta skolväsenden (ur ett kunskapsresultatsperspektiv) innan skolvalsreformen 1992 – skulle som typ enda västerländskt land inte klara att upprätthålla skattefinansierad grundskola?

Nej, Johansson vill kanske att det ska vara så och låtsas därför att det är det. Koncernskole-lobbyisternas plan tycks vara att svartmåla kommunal skola samtidigt som man dränerar den via ett orättvist utformat skolpengssystem; man har allt att vinna på att de AB-skolor man saluför till sist är de enda som finns.

Men så illa är det inte och det vore skandal om det blev så. För de flesta barn är den kommunala skolan i närheten av dem den bästa, bättre för dem och för samhället. Tyvärr får ingen lön för att påpeka det.

Kanske är det därför vissa skolpolitiker är till den grad okunniga att de är beredda att bryta mot Barnkonventionen för att bereda mark åt koncernskolor. I Solna beslöt skolnämnden att lägga ner stadier på den välfungerande och populära kommunala Skytteholmsskolan för att skaffa elevunderlag till Internationella engelska skolan som ska etableras i kommunen. Men föräldrarna gjorde motstånd, när barnen berövades sin trygga skolgång bildade de Skolinitiativet och anmälde Solnas förfarande till förvaltningsrätten som dömde till förmån för föräldrarna: Solna har bortsett från barnens bästa. (Beslutet är överklagat.)

Föräldrar vill ha vinstdrivande skolor annars skulle de inte välja dem, invänder ni kanske? Manipulationen har fört med sig att många inte vet att koncernskolor drar ner på salar, skolgårdsstorlek, inte har ordentlig undervisning i praktiska och estetiska ämnen och inte ens är bättre på studiero (som de ofta hävdar) – man vet inte att koncernskole-elever får lägre betyg i förhållande till sina tidigare betyg än kommunala elever när de börjar på högskola och universitet.

Ibland vet man och shoppar avsiktligt efter glädjebetyg och klasskamrater med högre ekonomisk status. Nationalekonomen Anne-Marie Pålsson, som fått i uppdrag av Lärarnas riksförbund att undersöka hur man kan fasa ut koncernskolorna, sa till Dagens samhälle ”men höga betyg är vad föräldrarna vill ha, det är inträdesbiljetten till pengar och ställning.”

Såklart, vem kan döma det? Glädjebetyg för en viss elev, kortsiktigt, är gratis men man skulle knappast äta blodpudding fem dagar i veckan och belåna sig till döds för sådana när alternativet är en långsiktigt bättre skola.

När betyg blir konkurrensmedel för affärsverksamhet korrumperas de och skapar dålig arbetsmiljö på koncernskolorna. I Expressen beskrev ledarskribent Anna Dahlberg hur rektorer från Academedia som försökt visa integritet i betygssättningen hotas av skolans ägare: Herregud, de förstör affärsidén genom att sätta korrekta betyg.

Sorgligt är att Dahlberg gått på skolbolagens bedräglighet och skriver ”Mycket talar för att det skulle vara svårt att trycka tillbaka anden i flaskan igen och avskaffa vinstintresset inom skolan. Ingen har i alla fall presenterat någon realistisk plan för hur det skulle gå till givet alla skadeståndskrav som skulle resas.”

Skojar, Dahlberg? Väck mig, eller många andra mer kompetenta, på natten och vi kan rabbla sätt att rå på och göra oss av med marknadsskolan. Förstår Dahlberg vad det betyder om vi måste behålla koncernskolornas vinstjakt för att vi är i en utpressningssituation gentemot dem?

Marknadsskolans kuppades in, Beatrice Ask som var skolminister i regeringen Bildt som drev genom marknadsreformen sa nyligen att ingen kunnat föreställa sig att svensk skola skulle ägas av utländskt kapital.

Dahlberg menar vi måste underordna oss ett styrsystem för den skola vi bekostar som är oskäligt och skadar nationen? Är den fria marknaden inte fri, vi har upphandlat en dålig vara men får inte sluta upphandla den?

Nog kan vi fetglömma att skolbolagen kommer ”go gentle into that good night”. De kommer stämma skiten ur kommuner som försöker skaka av dem, det gör de redan när de gått i konkurs. (Googla zombie-skolor.)

Skolkoncernerna låtsas att alla rättigheter är på deras sida. Därför är beslutet från förvaltningsrätten viktigt, inte bara kom de fram till att Solna bryter mot Barnkonventionen utan också mot kommunallagen. De skriver ”Det är inte ekonomiskt försvarbart att tömma eller lägga ner en nyrenoverad skola. Beslutet strider därmed mot bestämmelsen om god ekonomisk hushållning i 11 kap. 1 § kommunallagen”. Förvaltningsrättsspråk för: Ni slösar så mycket med skattebetalarnas pengar att det är ett lagbrott.

Företag har rättigheter men det har kommunmedborgare också.

Marknadsstyrningen av skolan är kostsam. Dyrast är korrupt betygssättning, generellt lägre kunskaper och att terrorister kan driva skola. Det blir inte enkelt att göra sig av med skolans bolag men bolagens aggressivitet kan lära oss en gång för alla att det är en dålig idé att skapa en marknad där politiker och deras kompisar kan sälja vidare skolväsendet till utländska investerare.

Vissa bra idéer finns i den utredning Björn Åstrand lett på utbildningsminister Anna Ekströms uppdrag; förslag om hur marknadsincitamentens värsta effekter kan lindras. Men politiker och lobbyister, ibland är dessa samma person, har obstruerat alla försök att rå på skolkoncernernas negativa inflytande. Socialdemokraterna har ännu inte fått genom ett enda av Åstrands förslag. Riksdagsledamöterna kan rösta för en mer rättvis skolpeng – problemet är att de inte vill.