Plötsligt idag tänkte jag på min granne Anna, hur duktig hon är. Får hon tillräckligt med cred, tänkte jag? Hon är författare och poet och frilansskribent men också singel-mamma med unga barn. Jag kunde vara så trött och förvirrad när alla barn var små – och allt har blivit så dyrt. Anna har ingen bil eller ens en cykelkärra, där vi bor har det varit mayhem på grund av fyrspårs-bygget så hon har behövt dra dubbelvagnen kilometervis genom väglöst land!
Anna har skrivit klart en grej (ja, många grejer) som är så himla bra. Bra jobbat, Anna!
Nå, så tänkte jag på mina barn – hur svåra saker de gått genom på sista tiden och hur de bara fortsätter kämpa på! De har inte klagat utan fortsatt stiga upp och gjort vad de kunnat; gråtit men inte resignerat. Och jag tänker på en annan person, i närheten av mina barn, som han har tvingats kämpa, vilken hjälte. Jag tror inte han läser detta men jag tänkte på honom hela tiden.
Sen tänkte jag på min närmsta kompisgrupp och det är typ samma med dem, hur hårt arbetar de inte; inte bara för eget gott liv utan för andras liv.
Och, jag pratar om svåra saker – tragedier som livet kommer med.
Det skulle inte förvåna mig om det också gäller dig? Att du som läser detta också har behövt arbeta hårt, att situationer har varit prekära och rentav farliga men du bara fortsatte. Bra jobbat.
Jag såg detta inramade meddelande, på Burlöv gamla kyrkogård, till en farmor – som folk håller ihop det, folk är kittet i världen.
Den goda viljan är som bekant det enda goda i universum; tack alla med god vilja, för att ni håller ihop allt.
Jenny