Detta är en text jag länge haft underlag till i min dator. Jag ville skriva något om de summor skolägare tjänar.
Folk i allmänhet förstår inte vilken sorts förmögenheter det handlar om; för några blir välfärdsföretagande en pengamaskin med obefintlig risk, ett företagande som har lite gemensamt med det som sker på fria marknader.
Bijan Fahimi och Malin Nordesjö är två vansinnigt rika människor. Fahimi är den före detta liberalen som numera är VD för Tellusgruppen; den skolkoncern som med undantag för Thoréngruppen har sämst rykte och Nordesjö är ägare och CEO för Tisenhultgruppen som äger Futuraskolan som liksom IES undervisar delvis på engelska och som för all del inte heller de har särskilt bra rykte.
Förmögna har de blivit via skolpengen, via pengar vi avsatt till elever – hade jag velat påstå – men det är inte riktigt så enkelt. Alla de som ibland kallas oligarker ingår i ett nätverk av politiker och välfärds-intresserade; ibland har man pengar sedan tidigare – men så fort man fått ner sugröret i skattemedel innebär det att ens företagsverksamhet växer explosionsartat eftersom ens förmögenhet växer och den behöver man avsättning för.
Till exempel startar nästan alla skolägare investment-bolag, de blir alltså ofta själva riskkapitalsbolagsägare som verkar på en global marknad.
Vissa startar med skolpengen, andra är rika sedan tidigare, men när man kommit åt den åder skattemedel är – är det den enklaste saken i världen att få inkomster också om ens välfärdsbolag går sådär eller erbjuder dålig kvalitet – själv blir man ändå rik. När jag ska kolla vilka bolag skolägare är inblandade i är det ofta oöverskådligt. Bijan Fahimi äger nio bolag och samtliga dessa drivs med pengar från skattemedel. Nu kommer det viktiga: Många i detta nätverk av politiker och välfärdsoligarker har blivit sååå rika att deras släktlinjer kommer att fortsätta att vara rika såvida de inte fuckar upp på något ovanligt korkat vis eller att ödet slår till med en ekonomisk kris som renderar pengar värdelösa.
Man lägger alltså grunden till en förmögenhet som gör att man själv och ens efterlevande kommer att tillhöra den ekonomiska eliten för lång tid framöver och jag tror att det är en av anledningarna till att denna för landet destruktiva vandel fortsätter: De som tjänar på den och de som bestämmer att den ska finnas är samma personer, ibland i olika perioder av sina liv, och det räcker med en inte allt för lång period som ägare av välfärd för att bli ekonomiskt oberoende.
Många kan inte eller vill inte tacka nej till möjligheten att bli förmögen utan risk och ibland utan slit, många tror säkert också att de ska kunna erbjuda god välfärd – alla förstår inte hur svårt det är att till exempel driva skola, det är svårt också för kommunen.
Vi återgår till Fahimi och Nordesjö och en debattartikel de publicerar tillsammans i februari 2023, för ett år sedan. De båda skriver:
Hepp! Så låter även paret Bergström, som representerar Internationella Engelska Skolan, inget av det som är skola är viktigt utan man försöker inbilla folk att specialsalar, ämnen som musik, teckning och slöjd, bibliotek, krav på skolgård och lärartäthet inte är skola, utan det enda som ska räknas är måluppfyllelse – skolan kan reduceras till att bocka av kunskaper i ämnen som matte och svenska.
Privata skolkoncerner arbetar hårt för att göra idén om att det inte är praktiska resurser eller skolväsendets infrastruktur som betyder något, de önskar att vi ska bortse från materiella förutsättningar och zooma in på individuella elever och lärare. Man vill flytta kvalitetsbegreppet från att handla om böcker, lokaler, skolpersonal, ämnen, till att mäta det enskilda barnets utveckling något som ibland kallas förädlingsvärde.
Barbara Bergström-professuren, en professur på Handelshögskolan som betalas av Bergströms fond, innehas just nu av en person som forskar på sådana avgränsade mätvärden om enskilda elever prestation.
I princip kan man avskaffa skola och ha ett fantastiskt eller hyfsat förädlingsvärde, vi kan låta elever sitta hemma och examinera vad de ska kunna enligt mallar och matriser – översett av AI. Vårdnadshavare, privatlärare och läxhjälpsföretag kan sköta det för rikare barn och fattigare barn kan kolla Youtube; eller så kan lärare pressas så hårt att de måste godkänna elever trots att dessa inte tillägnat sig kunskaper – det finns många sätt att bocka av mål på i ett skolväsende och i en marknadsskola är incitamenten inte alltid sådana som framkallar kvalitet.
Skolbolagsägare önskar alltså göra bort med tanken på att skola är det välutrustade och estetiskt tilltalande huset ”mitt i byn” – en del av det fysiska samhället, en fungerande arbetsplats för allehanda skolpersonal och byta den visionen mot att skola är det enskilda barnets utveckling och den enskilda lärarens förmåga till ledarskap och bådas prestation, men mätvärden är enkla att manipulera och en nation kan i princip ha goda förädlingsvärden per elev samtidigt som skolväsendet rasar samman.
Vad Fahimi och Nordesjö räknar upp i sin debattartikel som de menar inte är skola – är precis vad ett skolväsende är, det är vad som långsiktigt leder till goda kunskapsresultat, mindre sårbara medborgare och starkare samhällsgemenskap.
Men, oavsett, och nu kommer något viktigt: Fahimi och Nordesjö får betalt av oss skattebetalare för att de elever som går på deras skolor ska ha tillgång till vad de påstår är onödigt – de vill att det allmänna ska fortsätta betala dem sådant de samtidigt hävdar inte är skola. Och där har ni affärsidén och varför den är lönsam – att få allmänna medel tänkta att gå till böcker, skolgård, lärare, och så vidare – men ta vad man kan till sig själva via det egna bolaget och hävda att det inte är negativt för kvaliteten: Affärsidén är att få betalt för vad vi gemensamt bestämt ska finnas i skolan men att använda så lite av skolpengen som möjligt till det.
Vilket man är ärlig med! Bara de två koncerner Fahimi och Nordesjö representerar berör tusentals barn och unga.
Notera också att det är en avdemokratisering av skolväsendet – de anser att det är de själva som avgör vad som är skola men det borde vara vi – folket – som avgör.
Att någon blir rik är inte problemet – problemet är att en möjlighet till stor förmögenhet via i princip politiska kontakter har blivit till. Det lockar en viss typ av människa som knappast på annat vis hade kunnat tjäna pengar i storleksordningen – bli ekonomiskt oberoende. Det är en marknad riggad för skolägare och det finns ingen myndighet eller inspektion eller politiker som är för systemet som adresserar att skolkoncerner är tydliga med att de omvandlar de pengar de får för att ordna skola åt barn – till cash åt sig själva.
Ha en fin helg.
Er trogna Jenny