Bedragarsamhället
- hur ska folk klara att navigera en tillvaro som förvandlats till en kriminell gråzon?
Nu när Socialdemokraterna har avslöjats vara i bedrägeribranschen, med sitt kombilotteri, kan vi kanske få momentum för att få upp skojarsamhället på den politiska agendan? Vi har förvandlat samhället till en gråzon för kriminalitet och hittills tycks den politiska makten anse att det är individens ansvar att navigera det.
Sedan ett tag har gängkriminella infiltrerat företag, institutioner och organisationer – de driver HVB-hem, köper domstolsbyggnader eller ringer hem till folk och lurar av dem pengar.
Politikers reaktion på denna vandel har varit mycket snack och lite verkstad och jag befarar att oviljan att styra upp det fragmentiserade och avreglerade samhället beror på att det också berikar den politiska kretsen.
Men nu är de som hatar Socialdemokraterna och deras lotter game, redo att ta kampen mot aggressiv försäljning. Fredrik Malm, liberal och riksdagsledamot i Tidöregeringen, skriver upprört på mikrobloggen X om Socialdemokraternas råa kommersialism. Även den marknadsliberala tankesmedjan Timbro visar, också på X, engagemang emot aggressiv försäljning.
Hur ska gamlingar, dementa, begåvningshandikappade eller bara vanliga naiva, tillitsfulla eller på annat vis sårbara personer veta om det är ”seriösa” krafter som försöker lura på dem något eller bedragare? Har ni kollat en äldre människas smartphone? Det väller in tjat, hot och ”erbjudanden” i varje kanal. Tillvaron är förvandlad till en stressig promenad på den värsta försäljargatan på värsta charterorten: larm, sparplaner, kryptovaluta, abonnemang, mattvätt, strumpor, och så vidare – det anses vara en naturlig sak att stå och skrika på folk att de ska köpa.
Tidigare anställda på telemarketingbolag har en historia om hur säljmanus ska manipulera folk, att man måste vara bedräglig för att nå de volymer företaget sålt in att de kan sälja.
En vän berättar att när hon kontaktar banken, sedan hennes far lurats på pengar för andra gången, säger de att Bank-id är perfekt men att idioter inte ska ha det. Nä, de sa inte ”idioter” men de menade det, sa min vän. Det är inte de rika och mäktiga bankerna, telefonbolagen eller medieplattformarnas ansvar; det är inte de som kan sätta stopp – utan individen ska värja sig.
Yasin, en rappare som varit kopplad till gängkriminalitet, sjunger i låten ”Gud förlåt”: ”Jag är inte kriminell, jag är en entreprenör” och i vår tid är det ibland samma sak. Internationellt finns historier som den om Elizabeth Holmes, vars företag Theranos lanserades som ett revolutionerande hälsoteknologiföretag men som var bluff. Eller Sam Bankman-Fried som fick 25 år i fängelse för kryptovaluta-bedrägerier. I Sverige finns otaliga exempel: Sopdrottningen Bella Nilsson som har sabbat land och människors hälsa genom miljöfarlig sophantering. Eller företaget Vårdexpressen, vars banbrytande ”AI-vård” politiker ramlade över varandra för att få berömma.
Folk beundrar entreprenörer så mycket att ingen frågar: Fungerar det? Redan när ovan nämnda företag prisades, lovordades och lyftes fram var det uppenbart att varan de sålde inte fanns – att det handlade om vilda påhitt som kunde vara farliga för människors hälsa.
Brusreducerande glasögon för barn med diagnoser? Eftersom jag skriver om skolan får jag reklam för skolgrejer som är chockerande trams. I själva verket är det glasögon i billigt material som kostar flera tusen, där halva synfältet döljs av plast. Ingen vill ha hårt arbete med att skapa lugn och öva barn i fokus, nej – att göra dem halvblinda ett tag duger bra; metoder och quick fixes ska det vara. Har man blivit skandaliserad kan man byta namn, som den ökända Thorengruppen, skolkedjan som lurat tusentals barn på god utbildning.
Nu ska Thorengruppens skolenheter ha varsitt lokalt namn, liksom kommunala skolor, och det kommer inte att framgå vem som äger skolorna.
En gång i tiden blev jag varse en kurs som såldes till skolor, den hette ”Varumärkesresan” och lärde skolpersonal att enbart säga positiva saker om sin arbetsplats. Skojare tror starka varumärken skapas så, genom toxisk positivitet och att ignorera dåligheter. Hur i helvete köper någon in detta? tänkte jag. Jo, en rektor på en skola som i sin tur hade ett bolag som sålde onödiga kurser köpte: Man handlade alltså onödiga kurser av varandra, för skattemedel.
I IT-entreprenören Jens Nylanders AI-kartläggning av kommunfakturor syns det, att målet kan vara att sätta kapitalismen ur spel. Man vill inte ha en sund marknad där en bra produkt handlas på grund av efterfrågan utan en pseudomarknad där kontakter och förslagenhet gäller.
Att det är tidens melodi ursäktar inte Socialdemokraterna. Kombilotteriets ledning tycks ha uppmuntrat till ohederlig försäljning. De kan göra det för att ansvaret är utspritt, allt är mellanhänder, utlagt på entreprenad, outsourcat – utrymme för heder och moral trängs ut.
Man kan inte förbjuda någon att sälja lotter. Om Socialdemokraternas politiska motståndare menar allvar med sin upprördhet, och inte bara vill göra ner en politisk fiende, är det bara att sätta igång: Skapa mer strikta regelverk för skydd av individers integritet, sanera institutioner, bygg ut konsumentskydd för den digitala tiden, gör näringsförbud enklare att utfärda, inför tjänstemannaansvar, kalla korruption för vad det är och se till att banker, telefonföretag och medieplattformar tar ansvar. Vänd på ordningen, hellre än att individer är fritt byte för kommers måste man samtycka och göra sig tillgänglig för försäljare.
Vi hör om dem som luras och får sina liv förstörda men omkring mig finns personer som i stället har blivit paranoida och misstänksamma och till exempel inte ens vågar svara när vården ringer. Mellanmänsklig tillit undermineras när vi främst ses som konsumenter och inte som medborgare.
Ha en fin höst-torsdag
Jenny