Amor fati
- må era liv vara flödande, friska och andliga!
Broder! Jag har ej varit nedstämd eller modfälld. Liv är överallt, liv är i oss själva, ej i vad som är utom oss. Det kommer att finnas människor nära mig, och jag kommer att vara en människa bland människorna och förbli en människa för alltid, ej vara modfälld eller gå under, vilka olyckor, som än drabba mig – detta är att leva, detta är livets uppgift. Jag har insett det. Denna tanke har trängt in i mitt kött och blod.
Så glad är Fjodor Dostojevskij i ett brev till sin bror Michail, skrivet den 22 december 1849, när han just ska bli deporterad till en straffkoloni i Sibirien. Märkligt? Sammanhanget är att han nyss, som genom ett under, har undvikit att bli avrättad. Det får mig att minnas den där gamla buddistiska berättelsen, som jag råkar hata, om hur man ska ta in en get i hemmet om livet är besvärligt. Sen, när man tar ut geten – känns livet enklare.
Jag är inte på väg till en straffkoloni i Sibirien och inte heller har jag en get att ta in (bara missnöjda katter som vill ha den onyttiga maten och inte den dyra nyttiga?!) men i går avslutade jag en tung andra halva av 2024 med att få körförbud på bilen. Besiktnings-stationen låg sååå fult – som de gör, dagen var sååå grå, och jag såg ut över den stora rondellen med bilar från alla håll medan jag läxades upp av hon som besiktat bilen. Bromsarna är dåliga, det är nåt med bromsvätskan som jag borde ha upptäckt. Det är mitt fel, bilen är gammal och jag tänkte lämna den till service efter besiktning – jag begrep inte att det var så illa.
Det är en bedrift, tänkte jag när jag såg ut över rondellen, en begåvning vi människor har – att göra världen ful.
Och jag tänkte på Ray Bradburys dystopi “Fahrenheit 451” där alla måste ta del av underhållning projicerad på väggar i sina hem OCH där det är olagligt att köra långsamt; alla måste köra jättesnabbt, svischa förbi på motorvägar. Man ska vara snabb och bli underhållen, och inte till exempel läsa böcker, så man inte börjar grubbla på saker.
(OBS, detta är ingen kommentar mot svensk trafiksäkerhet – som jag älskar.)
Inget Sibirien, ingen get och jag har turen att vistas i ett land där det råder fred. Ändå staplar denna trötta hagga in i 2025. Oro, oro, oro för anhöriga som är gamla och sköra – en situation jag inte har kunnat rå på så väl som jag önskat blev trötthetsdroppen. Jag skulle vilja vara rik och ha en massa tid och kunna ta hand om den nöd som uppstår omkring mig men så fungerar inte livet för någon.
Förlåt om jag låter dyster, jag drack några glas vin med vänner igår – nåt som typ inte skett på hela hösten och sen vaknade jag för tidigt. Måste man leva som en nunna med motion och nyttig mat för att klara sina plikter?
Nej, vinstunden var värt det. Jag pratar med vänner och många har det slitigt på sina jobb av olika anledningar men alla drömmer om att skapa, bidra, ordna, göra sig mer nyttiga men känner sig fast i saker, i system?
Man vill odla, driva små företag som sysslar med mathantverk eller säljer böcker, man vill lära sig mer, vårda och förbättra men är fast att manövrera nåt IT-system som inte fungerar.
Människors goda vilja borde få mer utrymme: Den ska återförvildas, ta plats.
Stappel, stappel, i alla fall – moi är helt slut men livet är att igen och igen återuppfinna sig själv och hålla sig rak men inte bli hård utan åtminstone försöka bevara det mjuka i sig och kontinuerligt väcka de delar av sig själv som sover i världen.
Allt gott inför 2025 önskar jag var och en av er. Leve er!
Take it away, Fjodor:
Lev positivt! Det har aldrig tidigare funnits inom mig ett så flödande friskt andligt liv som nu. Men skall min kropp kunna uthärda? Jag vet det ej. Jag reser sjuk bort, jag lider av skrofler. Men strunt i det! Broder, jag har allaredan gått igenom så mycket i livet, att numera näppeligen någonting kan skrämma mig. Mår det komma vad komma vill!
- från samma brev som är citerat i början av detta inlägg.
Lev flödande, friskt och andligt bland människorna.
Jenny
Men vilken fin nyårshälsning! Och så befriad från tillrättalagda och betydelselösa lögner. Jag önskar dig detsamma och så hoppas jag att vi får tillfälle att ses under 2025, sticka ett glas vin och prata om viktiga saker (bland annat Nietzsche som ja, det måste ha varit i filosofiska rummet du pratade om din relation till honom). Detta trots att vi båda har lite av en social fobi (min har blivit bättre tack vare skådespelarträning)! Hör av mig när jag närmar mig de sydliga trakterna. Gott nytt år!