Alla föräldrar vill inte sina barns bästa
och i en tid när samhällskontraktet allt mer utformas till individens fördel kan det få katastrofala konsekvenser
Alla föräldrar vill sina barns bästa, hör jag ibland folk slentrianmässigt kasta ur sig och det provocerar mig.
Vid ett tillfälle såg jag en tv-sänd debatt om ungdomsbrottslighet där en psykolog sa det. Är du helt verklighetsfrånvänd mumlade jag till henne via tv:n. Se dig omkring! Överensstämmer den utsagan med vad du ser?
Världen är för all del full av föräldrar som vill sina barns bästa, föräldrar som vill men inte kan ordna det bästa och föräldrar som omedvetet skadar sina barn, men också av föräldrar som inte bryr sig, prioriterar sig själva eller medvetet gör sin avkomma illa för att tillfredsställa egna behov. Ingen erkänner förstås att de betraktar sina barns eventuella lidande som rimlig sidoskada för sitt ego, sina vanföreställningar eller sin paranoia. Det finns vårdnadshavare som inte ser sina barn som autonoma individer, utan som till för dem själva.